Renoveringen är snart klar. Jag har börjat att sopa golvet. Damma av hyllorna och måla väggarna.
Det är dags att se framåt och mitt nya liv ligger framför mig!
Spännande, skrämmande, kuslig och befriande. Fast mest av allt skön.
Jag är redo, klar, färdig att gå! Det är bara att köra på - mitt nya liv har börjat så smått och det känns fantastiskt underbart!
.
måndag 2 november 2009
lördag 12 september 2009
Renovering
Mitt liv är under rekonstruktion. Ombyggnad. Renovering.
Kanske får renoveringen mig till att bli en bättre, nyare, roligare människa - vi får se.
Just nu kan man säga att det är väldigt dammigt och rörigt överallt och av den orsaken väldigt tyst på bloggfronten.
Återkommer med ny energi när renoveringen står klar.
.
Kanske får renoveringen mig till att bli en bättre, nyare, roligare människa - vi får se.
Just nu kan man säga att det är väldigt dammigt och rörigt överallt och av den orsaken väldigt tyst på bloggfronten.
Återkommer med ny energi när renoveringen står klar.
.
onsdag 2 september 2009
Snäll egentligen
Ibland är det skönt att hata.
Man står kanske i en kö bland helt vanliga (egentligen trevliga) människor och väntar på att komma fram. Någonstans.
Det finns inget annat att göra än att titta på folk. Kritisera. Hata.
Det kan vara allt från en man som man tycker har fula byxor. Gillar inte honom. Han har säkert stökigt hemma också. Tjejen med flingorna gillar man inte heller. Hon har så slitet hår och äter konstiga flingor. Alla slags märkliga tankar strömmar runt i huvudet och utåt sett ser man bara ut till att vara en alldaglig person som står i kön och ler. Men inuti huvudet hatar man och det känns skönt.
Samtidigt står det säkert någon annan person i kön och hatar mig, för att jag ler så konstigt.
Men det bjuder jag på. Lite oskyldig hat-terapi kan nog vara bra för alla. Då har man liksom utan att det gör något avreagerat sig ( i och för sig på oskyldiga människor men de vet ju ingenting) och man känner sig glad, nöjd och utagerad när man kommer hem till sina nära och kära.
.
Man står kanske i en kö bland helt vanliga (egentligen trevliga) människor och väntar på att komma fram. Någonstans.
Det finns inget annat att göra än att titta på folk. Kritisera. Hata.
Det kan vara allt från en man som man tycker har fula byxor. Gillar inte honom. Han har säkert stökigt hemma också. Tjejen med flingorna gillar man inte heller. Hon har så slitet hår och äter konstiga flingor. Alla slags märkliga tankar strömmar runt i huvudet och utåt sett ser man bara ut till att vara en alldaglig person som står i kön och ler. Men inuti huvudet hatar man och det känns skönt.
Samtidigt står det säkert någon annan person i kön och hatar mig, för att jag ler så konstigt.
Men det bjuder jag på. Lite oskyldig hat-terapi kan nog vara bra för alla. Då har man liksom utan att det gör något avreagerat sig ( i och för sig på oskyldiga människor men de vet ju ingenting) och man känner sig glad, nöjd och utagerad när man kommer hem till sina nära och kära.
.
För att jag inte har så mycket annat att berätta...
I våras lämnade jag in mina inte särskilt värdefulla oäkta skinnstövlar till klackning.
Tillsammans med mina lika ovärdefulla låga skor.
Att vandra över lilla Torgs kullerstenar dagligen med höga tunna klackar är inget jag rekommenderar. Om man vill ha fina klackar.
För att kunna fortsätta använda mina anekdoter lämnade jag därför in dem till en trevlig skomakare. Han gjorde någon konstig min när han tog emot dem. De såg inte trevliga ut.
Helt uppskalade och fransiga. Jag kände mig som värsta klackmisshandlaren när han storögd lovade mig att rädda dem. Han hade någon typ av magisk auktoritet och fick mig att på hedersord lova att aldrig misshandla skorna på samma sätt igen och vid "utgång" ta med mig extra skor som tål kullerstenar i min väska.
Tankspridd och glömsk som jag är glömde jag sedan bort dem! Det har ju varit sommar och sandal-säsong och ordet stövlar har inte funnits i mitt sommarordskartotek. Plötsligt idag kom jag att tänka på dem. Mina arbetskamraterna började berätta historier om bortglömda skor som säljs vidare till andra. Att skomakaren blir arg om man inte hämtar skorna som de lagt mycket tid och pengar på och att de då säljs ut till människor som faktiskt vill ha dem
En mardröm som jag hoppades inte var verklighet!
Nej, det fick inte hända mig. Jag slängde mig som en desperado på telefonen - och säkert medvetet fick den mäktige skomakaren mig att vänta lääänge när de letade efter mina skor efter att jag informerat om mitt skohämtarnummer.
Med hot om ränta på 700 kr (och ett litet "jag skämtar bara") fick jag beskedet om att de efter 6 månaders bevaring finns kvar!
Tack för att det fortfarande finns snälla människor och skomakare i denna världen!
.
Tillsammans med mina lika ovärdefulla låga skor.
Att vandra över lilla Torgs kullerstenar dagligen med höga tunna klackar är inget jag rekommenderar. Om man vill ha fina klackar.
För att kunna fortsätta använda mina anekdoter lämnade jag därför in dem till en trevlig skomakare. Han gjorde någon konstig min när han tog emot dem. De såg inte trevliga ut.
Helt uppskalade och fransiga. Jag kände mig som värsta klackmisshandlaren när han storögd lovade mig att rädda dem. Han hade någon typ av magisk auktoritet och fick mig att på hedersord lova att aldrig misshandla skorna på samma sätt igen och vid "utgång" ta med mig extra skor som tål kullerstenar i min väska.
Tankspridd och glömsk som jag är glömde jag sedan bort dem! Det har ju varit sommar och sandal-säsong och ordet stövlar har inte funnits i mitt sommarordskartotek. Plötsligt idag kom jag att tänka på dem. Mina arbetskamraterna började berätta historier om bortglömda skor som säljs vidare till andra. Att skomakaren blir arg om man inte hämtar skorna som de lagt mycket tid och pengar på och att de då säljs ut till människor som faktiskt vill ha dem
En mardröm som jag hoppades inte var verklighet!
Nej, det fick inte hända mig. Jag slängde mig som en desperado på telefonen - och säkert medvetet fick den mäktige skomakaren mig att vänta lääänge när de letade efter mina skor efter att jag informerat om mitt skohämtarnummer.
Med hot om ränta på 700 kr (och ett litet "jag skämtar bara") fick jag beskedet om att de efter 6 månaders bevaring finns kvar!
Tack för att det fortfarande finns snälla människor och skomakare i denna världen!
.
torsdag 27 augusti 2009
Tjejkväll
Åh, vad det är härligt att vara riktigt tjejig!
Dricka rosévin, prata, skratta. Prova krämer. Lägga ansiktsmasker på varandra.
Prova kläder och jämföra skor. Gå mannekäng i diverse kreationer.
Fnissa. Prata hemlisar. Gråta en skvätt till slutet av en film man sett 5 min av.
Smutta lite på en GT. Skratta så man får ont i magen - av sådant bara tjejer förstår.
Tack min kära MOAAAR för en underbar tjejkväll igår!!
.
Dricka rosévin, prata, skratta. Prova krämer. Lägga ansiktsmasker på varandra.
Prova kläder och jämföra skor. Gå mannekäng i diverse kreationer.
Fnissa. Prata hemlisar. Gråta en skvätt till slutet av en film man sett 5 min av.
Smutta lite på en GT. Skratta så man får ont i magen - av sådant bara tjejer förstår.
Tack min kära MOAAAR för en underbar tjejkväll igår!!
.
måndag 24 augusti 2009
Hjärntvättad
Malmö Central och halva Skåne bygger om och idag var det dags för Pågatågsstationen att stänga ner helt (efter 14 dagars "prov") och den ska så förbli i ungefär sex månader, för ombyggnad.
Vi, resenärer, har i månader "tränats" inför denna och flera andra stora förändringar. Vi har fått lära oss att vi måste ha tålamod, ta våra tåg från en helt annan perrong än vanligt samt att följa pilar som har målats upp på marken. STORA pilar.
Håll till höger om du skall IN i stationsbyggnaden. Håll till höger om du skall UT mot perrongerna. H Ö G E R! Vi har även fått lära oss att hata dem som går fel, de som tror att man inte ser att de går mot strömmen. Pendlarna (inklusive mig själv) liksom stretar emot dem som inte fattar. Går inte undan om någon vänstrar. Nä, man skall hålla sig på rätt sida när man stressar sig igenom hav av människor för att nå sitt tåg eller komma i tid till sitt arbete. Även om det inte finns någon människa på "fel" sida.
Att Pågatågsstationen skulle stängas samt att vi resenärer klarat "håll-till-höger" testet skulle idag på morgonen premieras. Hur gör man det? Jo, genom att ställa ut ett berg av IKEA-kartonger med små gottepåsar i. Dessa påsar stod några trevliga stressade tjejer och delade ut från kartonghögen P R E C I S på den plats där alla tåg kommer in och precis där alla resenärer måste ta sig förbi för att kunna komma sig vidare.
Ursäkta mig, men hur tänkte de där? Här har vi lärt oss att hålla till höger och ta hänsyn till varandra och ha tålamod. Sen står det plötsligt en hög med kartonger mitt ivägen på HÖGER sida som man inte kan ta sig förbi. Det är ju som om man blir helt förvirrad och allt man lärt sig under så lång tid förstörs på en gång.
På 0,5 sekunder bildades världens propp, alla resenärer flöt ut ur alla tåg samtidigt mitt i rusningstrafiken. Vem orkar dessutom helt ärligt att stå i en jättekö tidigt en stressig morgon för att få med sig en liten gottepåse till jobbet?
JAG!
Klart man tar emot små mutor och jag ska fortsätta vara en duktig resenär.
Tack Banverket, IKEA eller vem det nu var.
Jag är alltid redo för lite gottgottigottgott!
.
Vi, resenärer, har i månader "tränats" inför denna och flera andra stora förändringar. Vi har fått lära oss att vi måste ha tålamod, ta våra tåg från en helt annan perrong än vanligt samt att följa pilar som har målats upp på marken. STORA pilar.
Håll till höger om du skall IN i stationsbyggnaden. Håll till höger om du skall UT mot perrongerna. H Ö G E R! Vi har även fått lära oss att hata dem som går fel, de som tror att man inte ser att de går mot strömmen. Pendlarna (inklusive mig själv) liksom stretar emot dem som inte fattar. Går inte undan om någon vänstrar. Nä, man skall hålla sig på rätt sida när man stressar sig igenom hav av människor för att nå sitt tåg eller komma i tid till sitt arbete. Även om det inte finns någon människa på "fel" sida.
Att Pågatågsstationen skulle stängas samt att vi resenärer klarat "håll-till-höger" testet skulle idag på morgonen premieras. Hur gör man det? Jo, genom att ställa ut ett berg av IKEA-kartonger med små gottepåsar i. Dessa påsar stod några trevliga stressade tjejer och delade ut från kartonghögen P R E C I S på den plats där alla tåg kommer in och precis där alla resenärer måste ta sig förbi för att kunna komma sig vidare.
Ursäkta mig, men hur tänkte de där? Här har vi lärt oss att hålla till höger och ta hänsyn till varandra och ha tålamod. Sen står det plötsligt en hög med kartonger mitt ivägen på HÖGER sida som man inte kan ta sig förbi. Det är ju som om man blir helt förvirrad och allt man lärt sig under så lång tid förstörs på en gång.
På 0,5 sekunder bildades världens propp, alla resenärer flöt ut ur alla tåg samtidigt mitt i rusningstrafiken. Vem orkar dessutom helt ärligt att stå i en jättekö tidigt en stressig morgon för att få med sig en liten gottepåse till jobbet?
JAG!
Klart man tar emot små mutor och jag ska fortsätta vara en duktig resenär.
Tack Banverket, IKEA eller vem det nu var.
Jag är alltid redo för lite gottgottigottgott!
.
onsdag 19 augusti 2009
En väckarklocka
Jag lever ett ganska enkelt liv. Jag gör det bara lite onödigt komplicerat ibland.
Som när jag gör av med mina nycklar.
Eller stänger av min mobil som jag inte kommer ihåg koden till.
För ett antal veckor sedan upphörde mitt sim-kort till mobilen att fungera. Jag fick då ta mig in till stan en lördagsmorgon för att lösa ut ett nytt kort och en ny kod. Eftersom vi inte har någon hemtelefon är mobilen min näst intill käraste ägodel.
Den nya koden fick jag tag i och gick till McDonalds med lillkillen för att fira detta. Det var här jag äntligen skrapade fram och knappade in den magiska koden till mobilen. MEN - dum (eller ouppmärksam - avgör själva) som jag var slängde jag den lille grå lappen med min nya kod ner i soporna ihop med den halvätna hamburgaren.
Memorerat koden hade jag liksom inte gjort, om man säger så.
Kändes inte heller lägligt att återvända till 3-butiken efter 15 minuter och be om ytterligare ett sim-kort.
Detta har då gjort att jag inte har kunnat stänga av mobilen på många veckor.
Därför har jag sedan dess fått tänka: "stäng inte av mobilen - du måste ladda mobilen så den inte stängs av".
Som ett mantra jag har upprepat för mig själv för att må bättre. Detta har fungerat bra. Fram tills idag.
Jag skulle bara trycka på ljudlösknappen - och som en blixt från en klar himmel, släcktes displayen.
Satan.
Hur ska jag nu komma upp i morgon bitti?
.
Som när jag gör av med mina nycklar.
Eller stänger av min mobil som jag inte kommer ihåg koden till.
För ett antal veckor sedan upphörde mitt sim-kort till mobilen att fungera. Jag fick då ta mig in till stan en lördagsmorgon för att lösa ut ett nytt kort och en ny kod. Eftersom vi inte har någon hemtelefon är mobilen min näst intill käraste ägodel.
Den nya koden fick jag tag i och gick till McDonalds med lillkillen för att fira detta. Det var här jag äntligen skrapade fram och knappade in den magiska koden till mobilen. MEN - dum (eller ouppmärksam - avgör själva) som jag var slängde jag den lille grå lappen med min nya kod ner i soporna ihop med den halvätna hamburgaren.
Memorerat koden hade jag liksom inte gjort, om man säger så.
Kändes inte heller lägligt att återvända till 3-butiken efter 15 minuter och be om ytterligare ett sim-kort.
Detta har då gjort att jag inte har kunnat stänga av mobilen på många veckor.
Därför har jag sedan dess fått tänka: "stäng inte av mobilen - du måste ladda mobilen så den inte stängs av".
Som ett mantra jag har upprepat för mig själv för att må bättre. Detta har fungerat bra. Fram tills idag.
Jag skulle bara trycka på ljudlösknappen - och som en blixt från en klar himmel, släcktes displayen.
Satan.
Hur ska jag nu komma upp i morgon bitti?
.
måndag 17 augusti 2009
Den som hittar dem först...
Varför i himlens namn är jag så förbaskat tankspridd?
Jag sprider saker och ting runt omkring mig fast jag försöker, verkligen FÖRSÖKER att komma ihåg vart jag lägger dem. Viktiga saker. Såsom nycklar. Punkt.
När det gäller husliga ting, kläder (nåja), och killarnas saker har jag koll. Men de förbaskade nycklarna tycker om att gömma sig på de mest onaturliga platserna jag känner till.
Jag har fått några nya nycklar till min knippa. Dessa gjorde att jag tyckte att nyckelknippan blev för stor. Så jag delade upp den i två delar. När jag sedan var ute i lördags tog jag för säkerhets skull endast med mig hemnycklarna. Dumt att förlora ingången till hela min värld om olyckan nu skulle vara ute. Vilket då betyder att jag hade tre olika delar nycklar.
I morse stod jag och funderade på om jag skulle häkta på allihop till en enda stor nyckelhög (ni hör - intelligensen är på hög nivå) men bestämde mig för att endast göra två olika delar.
Efter det genomtänkta beslutet stack jag iväg till jobbet. För att sedan inte kunna komma in där, eftersom jag inte hade mina nycklar. " Aha - jag glömde dem trots allt hemma" tänkte jag då och lät det vara.
Nu vet jag inte hur jag ska tänka. Nycklarna är inte här heller. Har letat ÖVERALLT, tom i frysen (vad jag nu skulle där och göra vid 7-tiden i morse). Nycklarna är borta.
Nu ber jag till dem som finns där ute som kan spå.. Hjälp mig att hitta!
Mitt enda hopp förutom sierskorna är att jag vid ett oerhört okoncentrerat ögonblick lagt dem i samma påse som min sons gummistövlar som jag hade med på dagis när jag lämnade honom där.
Jag håller tummarna och ber om en god natts sömn, en guidande dröm och en fyndfull dag imorgon.
Hittar jag bara nycklarna imorgon LOVAR jag att aldrig tappa bort dem igen.
.
Jag sprider saker och ting runt omkring mig fast jag försöker, verkligen FÖRSÖKER att komma ihåg vart jag lägger dem. Viktiga saker. Såsom nycklar. Punkt.
När det gäller husliga ting, kläder (nåja), och killarnas saker har jag koll. Men de förbaskade nycklarna tycker om att gömma sig på de mest onaturliga platserna jag känner till.
Jag har fått några nya nycklar till min knippa. Dessa gjorde att jag tyckte att nyckelknippan blev för stor. Så jag delade upp den i två delar. När jag sedan var ute i lördags tog jag för säkerhets skull endast med mig hemnycklarna. Dumt att förlora ingången till hela min värld om olyckan nu skulle vara ute. Vilket då betyder att jag hade tre olika delar nycklar.
I morse stod jag och funderade på om jag skulle häkta på allihop till en enda stor nyckelhög (ni hör - intelligensen är på hög nivå) men bestämde mig för att endast göra två olika delar.
Efter det genomtänkta beslutet stack jag iväg till jobbet. För att sedan inte kunna komma in där, eftersom jag inte hade mina nycklar. " Aha - jag glömde dem trots allt hemma" tänkte jag då och lät det vara.
Nu vet jag inte hur jag ska tänka. Nycklarna är inte här heller. Har letat ÖVERALLT, tom i frysen (vad jag nu skulle där och göra vid 7-tiden i morse). Nycklarna är borta.
Nu ber jag till dem som finns där ute som kan spå.. Hjälp mig att hitta!
Mitt enda hopp förutom sierskorna är att jag vid ett oerhört okoncentrerat ögonblick lagt dem i samma påse som min sons gummistövlar som jag hade med på dagis när jag lämnade honom där.
Jag håller tummarna och ber om en god natts sömn, en guidande dröm och en fyndfull dag imorgon.
Hittar jag bara nycklarna imorgon LOVAR jag att aldrig tappa bort dem igen.
.
söndag 16 augusti 2009
Som i en saga
Idag har jag känt mig som en prinsessa.
En väldigt sliten prinsessa, á la hon på ärten ungefär.
Eller snarare Askungen faktiskt.
En förtrollande rolig kväll igår resulterade i sen hemgång och lite för lite sömn idag.
Har kämpat som en gnu hela dagen för att göra så lite som möjligt, få lite ro, Tv´n för mig själv och Churchill sömn i soffan.
Kämpat och misslyckats!
Av någon anledning är barnen hungriga, leksugna , uttråkade och sällskapssjuka fast det är söndag!
NU äntligen är hela huset tyst och jag har fritt fram att göra vad jag vill. ALLT är mitt, jag äger fjärrkontrollen kanalerna och soffan.
Skönhetssömn i soffan väntar. Livet är åter som en saga.
.
En väldigt sliten prinsessa, á la hon på ärten ungefär.
Eller snarare Askungen faktiskt.
En förtrollande rolig kväll igår resulterade i sen hemgång och lite för lite sömn idag.
Har kämpat som en gnu hela dagen för att göra så lite som möjligt, få lite ro, Tv´n för mig själv och Churchill sömn i soffan.
Kämpat och misslyckats!
Av någon anledning är barnen hungriga, leksugna , uttråkade och sällskapssjuka fast det är söndag!
NU äntligen är hela huset tyst och jag har fritt fram att göra vad jag vill. ALLT är mitt, jag äger fjärrkontrollen kanalerna och soffan.
Skönhetssömn i soffan väntar. Livet är åter som en saga.
.
onsdag 12 augusti 2009
Trollformel till en lyckad kväll!
Öl utanför
Köp av t-shirt
Fotografering med t-shirt
Kroppsvisitering
Väskvisning
Ståplatsfynd
Förbands DJ
Ölköp innanför
Egen dans och sång
Toalettbesök
Ståplatsfyndsletning i trängseln
Väntan
Igångklappning
Jubel
Spänning som stiger
Explosion
Showen igång
M A D O N N A !
Ray of Light
Dans
Studs
Overkligt
Holiday
Sång
Like a prayer
Svett
Fart
Vrål
4 minutes
Parken som lyfter
Ös
Tempo
Game Over
Tåg hem
Ömma fötter
Receptet till en fantastisk oförglömlig kväll!
.
Köp av t-shirt
Fotografering med t-shirt
Kroppsvisitering
Väskvisning
Ståplatsfynd
Förbands DJ
Ölköp innanför
Egen dans och sång
Toalettbesök
Ståplatsfyndsletning i trängseln
Väntan
Igångklappning
Jubel
Spänning som stiger
Explosion
Showen igång
M A D O N N A !
Ray of Light
Dans
Studs
Overkligt
Holiday
Sång
Like a prayer
Svett
Fart
Vrål
4 minutes
Parken som lyfter
Ös
Tempo
Game Over
Tåg hem
Ömma fötter
Receptet till en fantastisk oförglömlig kväll!
.
söndag 9 augusti 2009
Musik i mina öron
Alla sover i mitt hus utom jag.
Här är ganska tyst egentligen, men i mitt huvud svänger det. Av många olika orsaker - men en orsak är att jag sitter med hörlurar på mig.
För jag har äntligen blivit med Spotify! Underbart säger jag bara! Hur har jag klarat mig utan detta fenomen innan? Där inne finns verkligen en d j u n g e l av musik. I princip kan man hitta allt vad man söker. Men det bryr jag mig inte så mycket om. För jag har bara en enda man i mina lurar. Kim Larsen! Denne storflabbade kedjerökande dansken har varit min stora idol enda sen jag var liten. Visst kan det bero på mitt danska blod. Eller för att jag bara älskar hans musik och texter. Jag blir så glad av att lyssna på alla dessa underbara sånger! Låt efter låt strömmar till mina öron och jag diggar med. Sjunger, rockar.
Så nu borde ni alla önska att ni var en av de flugor som just nu stirrar på mig på väggen här. Då hade ni fått uppleva värsta showen á la Stina.
Snygga moves och LIVE uppträdande. Här körs det inte med singback inte!
.
Här är ganska tyst egentligen, men i mitt huvud svänger det. Av många olika orsaker - men en orsak är att jag sitter med hörlurar på mig.
För jag har äntligen blivit med Spotify! Underbart säger jag bara! Hur har jag klarat mig utan detta fenomen innan? Där inne finns verkligen en d j u n g e l av musik. I princip kan man hitta allt vad man söker. Men det bryr jag mig inte så mycket om. För jag har bara en enda man i mina lurar. Kim Larsen! Denne storflabbade kedjerökande dansken har varit min stora idol enda sen jag var liten. Visst kan det bero på mitt danska blod. Eller för att jag bara älskar hans musik och texter. Jag blir så glad av att lyssna på alla dessa underbara sånger! Låt efter låt strömmar till mina öron och jag diggar med. Sjunger, rockar.
Så nu borde ni alla önska att ni var en av de flugor som just nu stirrar på mig på väggen här. Då hade ni fått uppleva värsta showen á la Stina.
Snygga moves och LIVE uppträdande. Här körs det inte med singback inte!
.
fredag 7 augusti 2009
Att släppa loss
Ibland kan jag bli så lyrisk. Över så lite.
Fast jag tycker det är mycket då förstås.
Här om dagen var det överraskningsfest för en gammal kompis. Ja, han fyllde 40 så åldermässigt tycker jag ju (numera) inte att han är så gammal. Men gammal på det sättet att vi brukade umgås en hel del för ungefär en 15-17 år sedan (shiiiiit).
Inbjudna var nya och gamla vänner. Jätteroligt, trevligt och födelsedagspersonen blev verkligen överraskad över alla gästers skönsång när han efter en galen bilfärd steg ut ur bilen med en papperspåse över huvudet.
Festen som pågick under en 12-timmars period var verkligen kanon. För mig kända och okända människor träffades över ett berg av god mat och äkta disco-takter i bakgrunden och det är här som jag börjar bli sådär lite mesigt lycklig. Nostalgisk. Glad. Patetisk. En sådan härlig känsla kommer över mig.
Det är så underbart att sitta där och prata (och dansa hysteriskt till Bon Jovi på "dansgolvet" utan att skämmas) med gamla goda vänner. Vi känner varandra. Hur man var förr. Innan barn, man och hus. Vet varandras bakgrund. Vi har inte pratats vid på flera år, trots det känns 15 år som igår.
Man har gemensamma minnen och man liksom anar hur alla som sitter och pratar och skrattar känner likadant. Roliga minnen, roliga diskussioner. Så himla roligt!
För mig är det en underbar känsla. Glädje. Lycka.
Summan av kardemumman är väl helt enkelt att det är skönt att kunna ta mikrofonen till Singstar och sjunga Boy George utan att behöva förklara sig. Berätta roliga historier som man bara själv förstår, utan att någon bryr sig. Man kan släppa loss helt enkelt(magen då alltså)och vara den man är.
För mig är det att njuta av livet!
.
.
Fast jag tycker det är mycket då förstås.
Här om dagen var det överraskningsfest för en gammal kompis. Ja, han fyllde 40 så åldermässigt tycker jag ju (numera) inte att han är så gammal. Men gammal på det sättet att vi brukade umgås en hel del för ungefär en 15-17 år sedan (shiiiiit).
Inbjudna var nya och gamla vänner. Jätteroligt, trevligt och födelsedagspersonen blev verkligen överraskad över alla gästers skönsång när han efter en galen bilfärd steg ut ur bilen med en papperspåse över huvudet.
Festen som pågick under en 12-timmars period var verkligen kanon. För mig kända och okända människor träffades över ett berg av god mat och äkta disco-takter i bakgrunden och det är här som jag börjar bli sådär lite mesigt lycklig. Nostalgisk. Glad. Patetisk. En sådan härlig känsla kommer över mig.
Det är så underbart att sitta där och prata (och dansa hysteriskt till Bon Jovi på "dansgolvet" utan att skämmas) med gamla goda vänner. Vi känner varandra. Hur man var förr. Innan barn, man och hus. Vet varandras bakgrund. Vi har inte pratats vid på flera år, trots det känns 15 år som igår.
Man har gemensamma minnen och man liksom anar hur alla som sitter och pratar och skrattar känner likadant. Roliga minnen, roliga diskussioner. Så himla roligt!
För mig är det en underbar känsla. Glädje. Lycka.
Summan av kardemumman är väl helt enkelt att det är skönt att kunna ta mikrofonen till Singstar och sjunga Boy George utan att behöva förklara sig. Berätta roliga historier som man bara själv förstår, utan att någon bryr sig. Man kan släppa loss helt enkelt(magen då alltså)och vara den man är.
För mig är det att njuta av livet!
.
.
söndag 2 augusti 2009
Samma mål i alla fall.
Jag ÄLSKAR bröllop.
Det är SÅ himla romantiskt och så himla lyckligt(ett tag i alla fall).
Förhoppningsvis skall jag snart gå på ett eftersom min syster skall gifta sig!!
Efter 10 år gick hennes sambo ner på knä och friade på gammeldags vis, vid en sjö vid solnedgång med champagne, ring och hela paketet. Så romantiskt så romantiskt.
Som liten drömde jag om mitt eget bröllop. Vem skulle bli den lyckliga?
Fantiserade om frieri,klänning, alla gäster, blommor, kyrka och allt som hör till.
Nu är jag ju gift och behöver inte fundera så mycket mer på det.
Kanske hade min man inte tänkt igenom så noga när han var lite pojke hur han skulle fria till sin blivande fru. Han hade nog inte tänkt på det så mycket.. alls.
Jag fick i alla fall ändra mina förhoppningar en liten smula. Lägga ribban lite lägre än vad jag hade tänkt om man säger så.
Vi var på väg i en varm bil i juni månad. På väg att hämta ett kylskåp ute på landet någonstans som vi sett på Blocket. Efter att vi hade kört en timmes tid kläckte han ur sig att "vi kanske lika bra kan gifta oss eftersom vi nu har köpt hus och har barn ihop. Vad tycker du?".
Ja, jag ville gifta mig och med honom. Så det var lika bra att slå till. Något mer romantiskt frieri var nog inte att vänta fick jag snabbt resonerat.
Vigseln tog 2 minuter på Rådhuset och det var det.
Jag ÄLSKADE mitt bröllop.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig och tur är väl det.
.
Det är SÅ himla romantiskt och så himla lyckligt(ett tag i alla fall).
Förhoppningsvis skall jag snart gå på ett eftersom min syster skall gifta sig!!
Efter 10 år gick hennes sambo ner på knä och friade på gammeldags vis, vid en sjö vid solnedgång med champagne, ring och hela paketet. Så romantiskt så romantiskt.
Som liten drömde jag om mitt eget bröllop. Vem skulle bli den lyckliga?
Fantiserade om frieri,klänning, alla gäster, blommor, kyrka och allt som hör till.
Nu är jag ju gift och behöver inte fundera så mycket mer på det.
Kanske hade min man inte tänkt igenom så noga när han var lite pojke hur han skulle fria till sin blivande fru. Han hade nog inte tänkt på det så mycket.. alls.
Jag fick i alla fall ändra mina förhoppningar en liten smula. Lägga ribban lite lägre än vad jag hade tänkt om man säger så.
Vi var på väg i en varm bil i juni månad. På väg att hämta ett kylskåp ute på landet någonstans som vi sett på Blocket. Efter att vi hade kört en timmes tid kläckte han ur sig att "vi kanske lika bra kan gifta oss eftersom vi nu har köpt hus och har barn ihop. Vad tycker du?".
Ja, jag ville gifta mig och med honom. Så det var lika bra att slå till. Något mer romantiskt frieri var nog inte att vänta fick jag snabbt resonerat.
Vigseln tog 2 minuter på Rådhuset och det var det.
Jag ÄLSKADE mitt bröllop.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig och tur är väl det.
.
fredag 31 juli 2009
Snart tid igen
Såja.
Då var sista semesterdagen avklarad.
Det känns skönt att veta att det bara är ett år kvar till nästa långledighet.
Till trots för uteblivet guld och en tommare plånbok har det dock varit min bästa semester på oerhört många år. Det har mer eller mindre varit fyra veckors intensivt latande. (Förutom tvätten då och städandet, sorterandet, trädgården och diverse andra småprojekt som man MÅSTE sysselsätta sig med under ledigheten).
Semestern har även resulterat i en ny infart, ny bil, ny cementblandare, ny energi och nya kilo. (Att vara rund är ju också en fin form!).
Tiden går fort och säkert känns det "som igår" när jag om ett år sitter och skriver om att "äntligen är det SEMESTER".
.
Då var sista semesterdagen avklarad.
Det känns skönt att veta att det bara är ett år kvar till nästa långledighet.
Till trots för uteblivet guld och en tommare plånbok har det dock varit min bästa semester på oerhört många år. Det har mer eller mindre varit fyra veckors intensivt latande. (Förutom tvätten då och städandet, sorterandet, trädgården och diverse andra småprojekt som man MÅSTE sysselsätta sig med under ledigheten).
Semestern har även resulterat i en ny infart, ny bil, ny cementblandare, ny energi och nya kilo. (Att vara rund är ju också en fin form!).
Tiden går fort och säkert känns det "som igår" när jag om ett år sitter och skriver om att "äntligen är det SEMESTER".
.
torsdag 23 juli 2009
Framsteg
Yes yes!
Vidare till 8-dels final i trippel dam imorgon bitti!
Det är ju najs. Veckan började knakigt, men nu så har det börjat att ordna upp sig!
Uppladdningen fortsätter. Nya skvallerblaskor är inköpta och har ätit en fantastisk buffé av olika läckerheter.
Jag förväntar mig en hejaklack vid bana 93 imorgon bitti klockan 9.00!
.
Vidare till 8-dels final i trippel dam imorgon bitti!
Det är ju najs. Veckan började knakigt, men nu så har det börjat att ordna upp sig!
Uppladdningen fortsätter. Nya skvallerblaskor är inköpta och har ätit en fantastisk buffé av olika läckerheter.
Jag förväntar mig en hejaklack vid bana 93 imorgon bitti klockan 9.00!
.
onsdag 22 juli 2009
Snart vinner vi!
Mixdubbel - check.
Singel - check. Nä, ingen medalj i denna gren heller.
Men jag förlorade faktiskt mot silvermedaljören ( och henne var jag ju supernära att slå vilket då indirekt betyder att jag nästan vann silver).
Imorgon klockan 9 är det dags för trippel. Äntligen har man andra att stötta sig mot eller skylla på om något går dåligt.
I like.
Guldet är åter i sikte.
.
Singel - check. Nä, ingen medalj i denna gren heller.
Men jag förlorade faktiskt mot silvermedaljören ( och henne var jag ju supernära att slå vilket då indirekt betyder att jag nästan vann silver).
Imorgon klockan 9 är det dags för trippel. Äntligen har man andra att stötta sig mot eller skylla på om något går dåligt.
I like.
Guldet är åter i sikte.
.
måndag 20 juli 2009
Att delta
Succén är total.
Men kanske inte i boule.
Idag alltså.
Två raka förluster (mixdubbel) kan man inte hänga i flaggstången precis och inget sätt man vinner guld på. Men vem bryr sig? Att vinna är ju inte allt - det viktigaste är ju ändå att delta tycker jag (ehhh?).
Boule är ju en social sport och jag är en jävel på att socialisera. Umgås med folk. Prata. Skratta och berätta om matcherna man spelat för varandra och om vilka fantastiska lägg och skott man gjort under dagen.
Succén är därmed ändå total. Jag låtsas vara en vinnare.
Ser framemot morgondagen. Då jävlar! Guldet är i sikte!
.
Men kanske inte i boule.
Idag alltså.
Två raka förluster (mixdubbel) kan man inte hänga i flaggstången precis och inget sätt man vinner guld på. Men vem bryr sig? Att vinna är ju inte allt - det viktigaste är ju ändå att delta tycker jag (ehhh?).
Boule är ju en social sport och jag är en jävel på att socialisera. Umgås med folk. Prata. Skratta och berätta om matcherna man spelat för varandra och om vilka fantastiska lägg och skott man gjort under dagen.
Succén är därmed ändå total. Jag låtsas vara en vinnare.
Ser framemot morgondagen. Då jävlar! Guldet är i sikte!
.
söndag 19 juli 2009
SM-yra
Det är dags för årets SM.
I en liten stuga som ligger på en stor trädgård i Växjö sitter jag därför nu ihop med två likasinnade boulefantaster och laddar. Allt är förberett. Inför uppladdningen alltså. Godis, skvallerblaskor, vin och levande ljus.
Vad mer behöver man inför denna stora händelse som startar imorgon och som fortgår under en vecka? Förväntansfulla är vi. Kommer vädret att hålla i sig? Har förberedelserna varit tillräckliga? (dvs räcker godiset och vinet som vi har handlat till hela veckan?).
Framförallt njuter jag. En veckas semester kombinerat med nöje. Utan man, utan BARN.
Jag älsar min familj men jag älskar ännu mer att kunna sakna dem och komma hem till dem sen igen.
Jag är full-laddat. Som ett väl fungerande mobilbatteri.
Så, nu återstår bara att invänta pokalerna, folkets jubel och alla miljoner som man vinner ihop med SM-titeln!
.
I en liten stuga som ligger på en stor trädgård i Växjö sitter jag därför nu ihop med två likasinnade boulefantaster och laddar. Allt är förberett. Inför uppladdningen alltså. Godis, skvallerblaskor, vin och levande ljus.
Vad mer behöver man inför denna stora händelse som startar imorgon och som fortgår under en vecka? Förväntansfulla är vi. Kommer vädret att hålla i sig? Har förberedelserna varit tillräckliga? (dvs räcker godiset och vinet som vi har handlat till hela veckan?).
Framförallt njuter jag. En veckas semester kombinerat med nöje. Utan man, utan BARN.
Jag älsar min familj men jag älskar ännu mer att kunna sakna dem och komma hem till dem sen igen.
Jag är full-laddat. Som ett väl fungerande mobilbatteri.
Så, nu återstår bara att invänta pokalerna, folkets jubel och alla miljoner som man vinner ihop med SM-titeln!
.
torsdag 16 juli 2009
Att inte ha något att säga.
Jajajaja
Hmmmm hmmmm
Lalalalalala
Fint väder idag!
Joråsåatt...
Suck
Vissel vissel
Så låter det när det är pinsamt tyst och man VILL säga något men inte hittar på något att säga alls.. förutom ovannämnda då alltså.
Så känner jag just nu.
.
Hmmmm hmmmm
Lalalalalala
Fint väder idag!
Joråsåatt...
Suck
Vissel vissel
Så låter det när det är pinsamt tyst och man VILL säga något men inte hittar på något att säga alls.. förutom ovannämnda då alltså.
Så känner jag just nu.
.
måndag 13 juli 2009
Beslutsångest?
Ska till Zoo i Köpenhamn imorgon. Med svärföräldrarna.
Ska inte till Zoo i alla fall. Mina föräldrar ska ju ta barnen till Kolmården nästa vecka. Blir för mycket djur för barnen på för kort tid.
Ok..ändra planer med svärföräldrarna. Tivoli istället. Bokat och klart.
Ska inte till Tivoli. Mannen vill inte dit i juli månad. För mycket folk på för liten yta.
Ändra med svärföräldrarna. Vad göra istället? Pick-nick kanske? De komma hit? Vi komma dit? Sverige eller Danmark?
Ingen pick-nick. Varför ska VI fixa maten när det är svärföräldrarna som bjöd från början?
OK. Dyrehaven istället och Bakken. Då blir det bara fria djur som man inte behöver betala för att titta på samt pick-nick som svärföräldrarna tar med OCH aktiviteter för dem som vill. Frivilligt förstås ingen tvång med karuseller. Det är bokat och klart.
Det är visst svårt att vara spontan under sommaren.
.
Ska inte till Zoo i alla fall. Mina föräldrar ska ju ta barnen till Kolmården nästa vecka. Blir för mycket djur för barnen på för kort tid.
Ok..ändra planer med svärföräldrarna. Tivoli istället. Bokat och klart.
Ska inte till Tivoli. Mannen vill inte dit i juli månad. För mycket folk på för liten yta.
Ändra med svärföräldrarna. Vad göra istället? Pick-nick kanske? De komma hit? Vi komma dit? Sverige eller Danmark?
Ingen pick-nick. Varför ska VI fixa maten när det är svärföräldrarna som bjöd från början?
OK. Dyrehaven istället och Bakken. Då blir det bara fria djur som man inte behöver betala för att titta på samt pick-nick som svärföräldrarna tar med OCH aktiviteter för dem som vill. Frivilligt förstås ingen tvång med karuseller. Det är bokat och klart.
Det är visst svårt att vara spontan under sommaren.
.
torsdag 9 juli 2009
Otur på turen
Igår skulle vi äntligen ut på vår efterlängtade utflykt till High Chaparall.
Packat och klart kom vi iväg till tiden och körde som den lyckliga familjen mot dagens äventyr.
Vi kom ända till Svedala innan den stora röda o l j e l a m p a n började att lysa.
Stanna direkt. Fylla på olja. Hjälpte inte. I instruktionsboken står att om lampan lyser till trots för påfylld olja ska man STANNA DIREKT. Verkstan gav oss samma instruktioner så det var bara att ringa efter bergningsbil samt någon som kunde hämta upp oss från E 65 an. Bilen är nu lämnad på verkstan för värsta kontrollen och vår semester har nu kostat oss muchos dollars innan vi ens kommit hemifrån. Hahaha..
I allt elände hände en liten rolig men mycket pinsam sak. Vi har i flera veckor efterlyst vår käre "gräva-upp-infarten" man. Vi har ringt honom för att få klarheter i när han egentligen har möjlighet att komma då han har sagt "om några dagar" sedan i början av juni.
Efter väldigt många om och men bestämdes att han skulle börja gräva i mitten av denna veckan, vilket då blir onsdag. För att vara på den säkra sidan att han verkligen kom ihåg detta möte skickade jag honom ett litet sms (tänkte att han var trött på mitt telefon tjat) där jag påminde om onsdagen och att om han inte kunde komma annars skulle höra av sig.
Det visar sig dock att jag hade skrivit " Hör gärna av dig annars...." HÖR AV DIG! ANNARS... Vilket han hade tolkat som ett hot från min sida. Grävkillen både ringde mig OCH dök upp med sin lille grävmaskin under onsdagen, så det hade sin lilla verkan även om det inte var meningen att meddelandet skulle tolkas på maffiavis.
Semestern fortsätter med sina oanade överraskningar och jag väntar med spänning på vad dagen idag har att erbjuda.
.
Packat och klart kom vi iväg till tiden och körde som den lyckliga familjen mot dagens äventyr.
Vi kom ända till Svedala innan den stora röda o l j e l a m p a n började att lysa.
Stanna direkt. Fylla på olja. Hjälpte inte. I instruktionsboken står att om lampan lyser till trots för påfylld olja ska man STANNA DIREKT. Verkstan gav oss samma instruktioner så det var bara att ringa efter bergningsbil samt någon som kunde hämta upp oss från E 65 an. Bilen är nu lämnad på verkstan för värsta kontrollen och vår semester har nu kostat oss muchos dollars innan vi ens kommit hemifrån. Hahaha..
I allt elände hände en liten rolig men mycket pinsam sak. Vi har i flera veckor efterlyst vår käre "gräva-upp-infarten" man. Vi har ringt honom för att få klarheter i när han egentligen har möjlighet att komma då han har sagt "om några dagar" sedan i början av juni.
Efter väldigt många om och men bestämdes att han skulle börja gräva i mitten av denna veckan, vilket då blir onsdag. För att vara på den säkra sidan att han verkligen kom ihåg detta möte skickade jag honom ett litet sms (tänkte att han var trött på mitt telefon tjat) där jag påminde om onsdagen och att om han inte kunde komma annars skulle höra av sig.
Det visar sig dock att jag hade skrivit " Hör gärna av dig annars...." HÖR AV DIG! ANNARS... Vilket han hade tolkat som ett hot från min sida. Grävkillen både ringde mig OCH dök upp med sin lille grävmaskin under onsdagen, så det hade sin lilla verkan även om det inte var meningen att meddelandet skulle tolkas på maffiavis.
Semestern fortsätter med sina oanade överraskningar och jag väntar med spänning på vad dagen idag har att erbjuda.
.
tisdag 7 juli 2009
Störigt
Idag blev jag störd.
Under två timmar när jag bänkade mig framför Tv´n för att zappa mig fram till CNN för att se Michael Jacksons begravning. LIVE. Just då, blev lillkillen hungrig, nödig, leksugen, törstig. You name it och han var det.
Jag vill inte bli störd när jag lipar. Eller fäller en tår. Jag vill sörja i fred.
Jag sörjer en man, som jag inte känner och som bara är just det - en man. Visserligen en superkändis, men ingen som man kände precis och ingen som jag känt mig särskilt intresserad av tidigare. Men nu känns det plötsligt oerhört viktigt att följa hans sista resa, på TV. Låt mig bara få vara lite ledsen. En liten stund bara och så känns det så bra efteråt. Jag vill kunna känna mig delaktig och kunna skryta med att jag kommer ihåg hans död och begravning. Precis som jag har hört under min barndom om JFK och Elvis. Alla visste vad de gjorde just den dagen dessa dog och begravdes och kommer ihåg det som om det vore igår. Nu är jag med i den klubben liksom. Jag har tittat, känt med familjen och gråtit.
Jag vill bara inte bli störd under tiden.
Eller bli och bli.. störd är jag nog kanske redan.
.
Under två timmar när jag bänkade mig framför Tv´n för att zappa mig fram till CNN för att se Michael Jacksons begravning. LIVE. Just då, blev lillkillen hungrig, nödig, leksugen, törstig. You name it och han var det.
Jag vill inte bli störd när jag lipar. Eller fäller en tår. Jag vill sörja i fred.
Jag sörjer en man, som jag inte känner och som bara är just det - en man. Visserligen en superkändis, men ingen som man kände precis och ingen som jag känt mig särskilt intresserad av tidigare. Men nu känns det plötsligt oerhört viktigt att följa hans sista resa, på TV. Låt mig bara få vara lite ledsen. En liten stund bara och så känns det så bra efteråt. Jag vill kunna känna mig delaktig och kunna skryta med att jag kommer ihåg hans död och begravning. Precis som jag har hört under min barndom om JFK och Elvis. Alla visste vad de gjorde just den dagen dessa dog och begravdes och kommer ihåg det som om det vore igår. Nu är jag med i den klubben liksom. Jag har tittat, känt med familjen och gråtit.
Jag vill bara inte bli störd under tiden.
Eller bli och bli.. störd är jag nog kanske redan.
.
fredag 3 juli 2009
Ååååka pendeltåg
Jag tror att man blir en bättre människa av att pendla med tåg varje dag. Man lär sig tolerera andra och att ha tålamod. Man måste i alla fall verkligen öva upp sitt tålamod!
I vanliga fall kan jag tycka att det är mysigt att pendla. Dels för att man, utan att behöva planera sig till eller fråga, får sin behövliga egentid helt gratis. Dels för att man träffar så många roliga människor.
Nu är det andra tider. Detta är inte i vanliga fall längre. Det är varmt och olidligt (skönt utomhus men hemskt i en tågvagn). I vagnarna är det varmt och syre är något icke-existerande. De är fyllda till bristningsgränsen med stressade heltidsarbetande stinkande människor. Hade man bara kunnat öppna ett fönster hade det kanske varit ok. Jag förstår inte varför pågatågen har fönster som SER UT som om de går att öppna?
Människorna som sitter runt omkring en som man vanligtvis hade gett ett litet leende får nu en stirrande galen blick på sig. Man stinker antagligen själv och vill därför undvika all typ av kontakt.
Till råga på detta är tågtrafiken helt och hållet oberäknelig just nu.
Eftersom hela Malmö bygger stationer, broar, spår och citytunnlar kan man aldrig riktigt veta om ens tåg avgår till tiden eller när man förväntas vara hemma.
Det är stressande att vara ovetande. När åker vi? Nu? Sen? Tåget inställt?
Kombinera detta och du har det ultimata sättet att testa ditt tålamod!
Jag känner mig dock ganska lugn och berörs inte så mycket av detta längre.
Kan bero på mitt enormt stora tålamod men kan också bero på att jag nu har SEMESTER!
.
I vanliga fall kan jag tycka att det är mysigt att pendla. Dels för att man, utan att behöva planera sig till eller fråga, får sin behövliga egentid helt gratis. Dels för att man träffar så många roliga människor.
Nu är det andra tider. Detta är inte i vanliga fall längre. Det är varmt och olidligt (skönt utomhus men hemskt i en tågvagn). I vagnarna är det varmt och syre är något icke-existerande. De är fyllda till bristningsgränsen med stressade heltidsarbetande stinkande människor. Hade man bara kunnat öppna ett fönster hade det kanske varit ok. Jag förstår inte varför pågatågen har fönster som SER UT som om de går att öppna?
Människorna som sitter runt omkring en som man vanligtvis hade gett ett litet leende får nu en stirrande galen blick på sig. Man stinker antagligen själv och vill därför undvika all typ av kontakt.
Till råga på detta är tågtrafiken helt och hållet oberäknelig just nu.
Eftersom hela Malmö bygger stationer, broar, spår och citytunnlar kan man aldrig riktigt veta om ens tåg avgår till tiden eller när man förväntas vara hemma.
Det är stressande att vara ovetande. När åker vi? Nu? Sen? Tåget inställt?
Kombinera detta och du har det ultimata sättet att testa ditt tålamod!
Jag känner mig dock ganska lugn och berörs inte så mycket av detta längre.
Kan bero på mitt enormt stora tålamod men kan också bero på att jag nu har SEMESTER!
.
torsdag 2 juli 2009
Semesteryra?
För att vara helt exakt är det 17,5 timme kvar.
Det känns nästan som ingen tid alls om jag ska vara ärlig.
Oftast känns tiden långsam när man väntar på något roligt. Men inte denna gången.
Nej, för jag är inne i en slags lycklig bubbla. Hela jag känner mig lycklig. Nästan lite hög. (Inte för att jag vet - men skulle jag vetat skulle det nog kännas så här att knarka). Många som har varit med om en "nära-döden-upplevelse" berättar hur de efter händelsen börjat att uppskatta livet på ett helt annat sätt. Jag har inte varit nära döden vad jag vet, men av någon anledning känner jag att jag vill njuta av de där små stunderna lite mer, jag menar VERKLIGEN njuta av dem när de händer och inte efteråt. Det är härligt. Att njuta. Att vara med barnen. Med vännerna. I solen. I skuggan.
Hum hum - flum flum? Kanske det och det känns bra. Jag är glad, lycklig och hög.
Njuter av att längta till den semester, fyra härliga veckor, som stundar om drygt 17 timmar.
.
Det känns nästan som ingen tid alls om jag ska vara ärlig.
Oftast känns tiden långsam när man väntar på något roligt. Men inte denna gången.
Nej, för jag är inne i en slags lycklig bubbla. Hela jag känner mig lycklig. Nästan lite hög. (Inte för att jag vet - men skulle jag vetat skulle det nog kännas så här att knarka). Många som har varit med om en "nära-döden-upplevelse" berättar hur de efter händelsen börjat att uppskatta livet på ett helt annat sätt. Jag har inte varit nära döden vad jag vet, men av någon anledning känner jag att jag vill njuta av de där små stunderna lite mer, jag menar VERKLIGEN njuta av dem när de händer och inte efteråt. Det är härligt. Att njuta. Att vara med barnen. Med vännerna. I solen. I skuggan.
Hum hum - flum flum? Kanske det och det känns bra. Jag är glad, lycklig och hög.
Njuter av att längta till den semester, fyra härliga veckor, som stundar om drygt 17 timmar.
.
måndag 29 juni 2009
Superkändis
Vi har diskuterat lite på jobb.
Inte så mycket jobbrelaterade frågor utan lite andra funderingar. Som hur känd man måste vara för att få komma med på TV när man dör?
Var går gränsen liksom? Vem väljer ut vem som är tillräckligt känd?
Det känns även som om man blir ännu mer känd EFTER att man har dött. Vi tänker självklart på Michael Jackson (R.I.P.)som redan före hans plötsliga bortgång var superkändis (men även lite mobbad och hatad) och NU oändligt superkänd och otroligt ofattbart populär! Till och med min man som inte tidigare varit hans största fan, har nu laddat ner filmer från Youtube som han sitter och beundrar. Faan, vad bra han var! Vilka shower, vilken dans, vilken moonwalk!! Är han bättre nu EFTER hans död liksom, eller? Jag vet inte riktigt. Bara en fundering på varför man blir så hyllad efter döden när man borde uppskattas för det man gör på riktigt när man är i livet. Sen förstår vi (på jobbet) ju att han är tillräckligt känd för att nämnas i media. Det var nog ingen som ifrågasatte det inte. Men ändå..
Japp, bara en lien fundering.
.
Inte så mycket jobbrelaterade frågor utan lite andra funderingar. Som hur känd man måste vara för att få komma med på TV när man dör?
Var går gränsen liksom? Vem väljer ut vem som är tillräckligt känd?
Det känns även som om man blir ännu mer känd EFTER att man har dött. Vi tänker självklart på Michael Jackson (R.I.P.)som redan före hans plötsliga bortgång var superkändis (men även lite mobbad och hatad) och NU oändligt superkänd och otroligt ofattbart populär! Till och med min man som inte tidigare varit hans största fan, har nu laddat ner filmer från Youtube som han sitter och beundrar. Faan, vad bra han var! Vilka shower, vilken dans, vilken moonwalk!! Är han bättre nu EFTER hans död liksom, eller? Jag vet inte riktigt. Bara en fundering på varför man blir så hyllad efter döden när man borde uppskattas för det man gör på riktigt när man är i livet. Sen förstår vi (på jobbet) ju att han är tillräckligt känd för att nämnas i media. Det var nog ingen som ifrågasatte det inte. Men ändå..
Japp, bara en lien fundering.
.
söndag 28 juni 2009
Tjejligan
Det är skönt att umgås med sina vänner.
Både dem som man känner och känner igen lite sädär. Att samla ett 20-tal tjejer för en "girls night out" kan inte bli fel. Det blev det inte heller.
Vi hade en kanondag igår. Vi var ett härligt gäng tjejer, som pick-nickade spelade brännboll och utövade aerobic ute i det gröna.
Sedan fest och utgång i Malmö med mat dryck och dans.
Tänk så lite som kan göra så otroligt mycket:
Vi spelade bara lite brännboll igår och idag har jag mycket ont i armarna. Jag visste faktiskt inte att man kunde få SÅ ont av att slå en liten boll med ett rack?
Vi fick även ta del av ett friskis o svettis pass och idag har jag MYCKET ont i hela kroppen. Det är sjukt. Jag har knappt kunnat vända mig på handduken idag(när jag låg och solade vid badet) och har av den anledningen bränt mig mycket på ryggen.
Jag drack inte för mycket och har klarat mig från den värstaste bakfyllan, däremot kom jag hem lite för sent och har varit mycket trött hela dagen.
Det är en skön trött känsla. Vi förenade i verklighetens namn nytta med nöje och jag tackar för ett toppeninitiativ! Det är härligt att umgås med så många av sina gamla och nyfunna vänner.
.
Både dem som man känner och känner igen lite sädär. Att samla ett 20-tal tjejer för en "girls night out" kan inte bli fel. Det blev det inte heller.
Vi hade en kanondag igår. Vi var ett härligt gäng tjejer, som pick-nickade spelade brännboll och utövade aerobic ute i det gröna.
Sedan fest och utgång i Malmö med mat dryck och dans.
Tänk så lite som kan göra så otroligt mycket:
Vi spelade bara lite brännboll igår och idag har jag mycket ont i armarna. Jag visste faktiskt inte att man kunde få SÅ ont av att slå en liten boll med ett rack?
Vi fick även ta del av ett friskis o svettis pass och idag har jag MYCKET ont i hela kroppen. Det är sjukt. Jag har knappt kunnat vända mig på handduken idag(när jag låg och solade vid badet) och har av den anledningen bränt mig mycket på ryggen.
Jag drack inte för mycket och har klarat mig från den värstaste bakfyllan, däremot kom jag hem lite för sent och har varit mycket trött hela dagen.
Det är en skön trött känsla. Vi förenade i verklighetens namn nytta med nöje och jag tackar för ett toppeninitiativ! Det är härligt att umgås med så många av sina gamla och nyfunna vänner.
.
onsdag 24 juni 2009
Sommarskrik
Jag känner mig som Ronja Rövardotter. Inte för att att mina kompisar är rumpnissar eller för att mitt hår ser ut som hennes ibland, utan för att jag känner för att skrika vårskriket fast för sommaren!
Värmen är här, solen lyser som ett stort eldklot på himlen. Äntligen!
Bort med jackan, fram med sommarsandalerna. Bort med scarfsen runt halsen, fram med de vita benen! Åh, vad skönt det är. Fram med den lilla uppblåsbara poolen som man måste fylla i med nytt rent vatten varje dag (detta gör man med ett smile på läpparna bara solen skiner) och den underbara grillen som man för övrigt måste borsta ren varje kväll man skall använda den igen (men bara solen skiner gör det ingenting). Fram med ölen och fram med den vältränade bikinikroppen. Livet är plötsligt lekande lätt och det känns som en befrielse att det här med sommaren inte bara var en dröm.
Jag njuter verkligen av varje minut och ser framemot den tid som ligger framför oss som ett litet barn. Jag tycker t.ex. det var mysigt ikväll när yngste sonen och jag var vid stranden och tog oss ett kvällsdopp (ja, HAN doppade sig och jag hejade på). Det var så "lyckliga familjen-aktigt". Särskilt när vi kom hem med våta kläder som skulle hängas upp och som var fyllda med sand som även fanns i skor, bil, och halva huset. Men solen sken, så det gjorde absolut ingenting. Med solen försvinner alla eventuella irritationsmoment. Pick-nick korgen som man måste packa och tömma varje dag med fuktiga halvätna kex som ligger i botten tillsammans med sandiga äppelskruttar insmorda i klibbig saft - gör inget. Bara solen är framme! Handdukarna som plötsligt hänger som smycken över alla ens möbler både ute och inne - så länge det är vackert väder är det lugnt. Så enkelt och så simpelt är det.
Jag ställer mig i soffan och skriker ut över vardagsrummet: AAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH för sommaren som är här!
.
Värmen är här, solen lyser som ett stort eldklot på himlen. Äntligen!
Bort med jackan, fram med sommarsandalerna. Bort med scarfsen runt halsen, fram med de vita benen! Åh, vad skönt det är. Fram med den lilla uppblåsbara poolen som man måste fylla i med nytt rent vatten varje dag (detta gör man med ett smile på läpparna bara solen skiner) och den underbara grillen som man för övrigt måste borsta ren varje kväll man skall använda den igen (men bara solen skiner gör det ingenting). Fram med ölen och fram med den vältränade bikinikroppen. Livet är plötsligt lekande lätt och det känns som en befrielse att det här med sommaren inte bara var en dröm.
Jag njuter verkligen av varje minut och ser framemot den tid som ligger framför oss som ett litet barn. Jag tycker t.ex. det var mysigt ikväll när yngste sonen och jag var vid stranden och tog oss ett kvällsdopp (ja, HAN doppade sig och jag hejade på). Det var så "lyckliga familjen-aktigt". Särskilt när vi kom hem med våta kläder som skulle hängas upp och som var fyllda med sand som även fanns i skor, bil, och halva huset. Men solen sken, så det gjorde absolut ingenting. Med solen försvinner alla eventuella irritationsmoment. Pick-nick korgen som man måste packa och tömma varje dag med fuktiga halvätna kex som ligger i botten tillsammans med sandiga äppelskruttar insmorda i klibbig saft - gör inget. Bara solen är framme! Handdukarna som plötsligt hänger som smycken över alla ens möbler både ute och inne - så länge det är vackert väder är det lugnt. Så enkelt och så simpelt är det.
Jag ställer mig i soffan och skriker ut över vardagsrummet: AAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH för sommaren som är här!
.
lördag 20 juni 2009
Ja, tiden går
Tiden är underlig.
Man ska leva livet här och nu(hört den förr?).
Man ska leva i nuet OCH planera för sommarsemestern i februari och redan nu tänka på vem som skall jobba i mellandagarna.
Man ska även hinna att njuta av dagen, sommaren, fredagskvällen, lördagsmorgonen samtidigt som man önskar att dagarna går i expressfart tills semesterna börjar, för att sedan hoppas på att klockan går s a k t a när man väl är där.
Leva här idag, NU och även planera in barnvakter för att (kunna) få möjligheten att leva livet och vara spontan.
Jag tycker det är vansinne. Det är ju allmänt känt att tiden går för fort när man har roligt och hur långsamt som helst när man verkligen VILL att tiden skall fly iväg.
"Jaaa, tiden går" - som min 4-åring (som inte kan klockan) uttryckte sig en morgon för några dagar sedan när han spanade in sin supercoola spidermanklocka.
Och det är väl så man får göra helt enkelt. Njuta av tiden som går oavsett hastighet.
.
Man ska leva livet här och nu(hört den förr?).
Man ska leva i nuet OCH planera för sommarsemestern i februari och redan nu tänka på vem som skall jobba i mellandagarna.
Man ska även hinna att njuta av dagen, sommaren, fredagskvällen, lördagsmorgonen samtidigt som man önskar att dagarna går i expressfart tills semesterna börjar, för att sedan hoppas på att klockan går s a k t a när man väl är där.
Leva här idag, NU och även planera in barnvakter för att (kunna) få möjligheten att leva livet och vara spontan.
Jag tycker det är vansinne. Det är ju allmänt känt att tiden går för fort när man har roligt och hur långsamt som helst när man verkligen VILL att tiden skall fly iväg.
"Jaaa, tiden går" - som min 4-åring (som inte kan klockan) uttryckte sig en morgon för några dagar sedan när han spanade in sin supercoola spidermanklocka.
Och det är väl så man får göra helt enkelt. Njuta av tiden som går oavsett hastighet.
.
måndag 15 juni 2009
Lurad!
Allvarligt.
Nu har jag gjort ett verkligen ÄRLIGT försök i snart 2 månader. Jag har Gi:at av hela mitt hjärta. Läst böcker. Kört hårt. Undvikit kolhydrater. Käkat sallad. Inte ris. Ätit kött, inte potatis. Jag har promenerat och tränat. Jag har druckit vatten, dragit ner på kaffet (i alla fall lite).
Knappt ätit något godis alls, bara nötter och 70 % choklad.
Har till och med låtit bli att ta det där glaset med vin mitt i veckan.
Åh, det har verkligen känts så bra!
Har både läst och hört att man efter 2 veckors intensiv start går ner minst 1-2 kg.
Spännande spännande.
Detta har hänt under 2 månader: INTE ETT SKIT! Jag har i n n b i l l a t mig när jag har tittat mig i spegeln när jag t y c k t att det har gjort någon skillnad.
Men, nej. Ingenting.
Vad är det som jag gör fel då alla andra vekar lyckas. Som "utan att svälta" rasar i vikt?
Det enda som är positivt för min del var att jag fick huvudvärk i två veckor som, vad jag har hört, innebar att jag nu hade genomgått någon sockerberoendeutrensning. Det var ju kul. Helt ärligt, superroligt.
Men det är klart. Kan jag innbilla mig att jag går ner i vikt, att min oerhört vackra kropp har stramats upp lite till och att den begynnande dubbelhakan dragit sig tillbaka genom att TRO på att det jag gör ger resultat, kan jag ju lika bra fortsätta Gi:a lite till (OCH äta lite godis).
.
Nu har jag gjort ett verkligen ÄRLIGT försök i snart 2 månader. Jag har Gi:at av hela mitt hjärta. Läst böcker. Kört hårt. Undvikit kolhydrater. Käkat sallad. Inte ris. Ätit kött, inte potatis. Jag har promenerat och tränat. Jag har druckit vatten, dragit ner på kaffet (i alla fall lite).
Knappt ätit något godis alls, bara nötter och 70 % choklad.
Har till och med låtit bli att ta det där glaset med vin mitt i veckan.
Åh, det har verkligen känts så bra!
Har både läst och hört att man efter 2 veckors intensiv start går ner minst 1-2 kg.
Spännande spännande.
Detta har hänt under 2 månader: INTE ETT SKIT! Jag har i n n b i l l a t mig när jag har tittat mig i spegeln när jag t y c k t att det har gjort någon skillnad.
Men, nej. Ingenting.
Vad är det som jag gör fel då alla andra vekar lyckas. Som "utan att svälta" rasar i vikt?
Det enda som är positivt för min del var att jag fick huvudvärk i två veckor som, vad jag har hört, innebar att jag nu hade genomgått någon sockerberoendeutrensning. Det var ju kul. Helt ärligt, superroligt.
Men det är klart. Kan jag innbilla mig att jag går ner i vikt, att min oerhört vackra kropp har stramats upp lite till och att den begynnande dubbelhakan dragit sig tillbaka genom att TRO på att det jag gör ger resultat, kan jag ju lika bra fortsätta Gi:a lite till (OCH äta lite godis).
.
lördag 13 juni 2009
I´ll be back
Yes indeed!
Hotel
Excuse me
Hyde Park
Thank you so very much
Subway
Tickets
Fish and chips
Pleeease
Camden market
Soho
Beer
Wine
Shoes
Please
Restaurants
The Queen
Room service
Shopping
Pounds
Piccadelly
Thank you
West End
I love London!
.
Hotel
Excuse me
Hyde Park
Thank you so very much
Subway
Tickets
Fish and chips
Pleeease
Camden market
Soho
Beer
Wine
Shoes
Please
Restaurants
The Queen
Room service
Shopping
Pounds
Piccadelly
Thank you
West End
I love London!
.
torsdag 11 juni 2009
Lyckligt ovetande?
Jag ser med spänning fram emot morgondagen.
Inte så mycket för att jag har resefeber, men för att det alltid händer något oväntat när vi väl har bestämt oss för att resa iväg.
Många herrans år sedan:
Språkresa till USA. Skulle åka från Sturup. Glad och förväntansfull. Träffar nya kompisar på flygplatsen som är lika förväntansfulla som jag. Checkar in. Jag är norsk. Har inget Visum. Får åka hem igen. Gråter.
Londonresa 6 år sedan.
Planerat för en långhelg för att träffa min väninna med sambo i London. Många år sedan vi hade setts. Ska bli så kul att ses!! Skönt med barnfria dagar med maken.
Samma dag som avresa - plötsligt vinter!! Världens största snöstorm! Så mycket snö som ingen förut skådat. Massor av flyg blev inställda. Nästan inga plan kunde landa på Heathrow. Personalstrejk på Kastrup. Köpenhamn var väldigt trevligt!
Thailand för 3 år sedan.
Resdag. Akut ont i tanden och tvungen att gå till tandläkaren (annars hade jag dött). Aldrig haft problem med någon tand innan. Stressa. Framme i Thailand blev mannen sjuk i hög feber. Lill-killen sjuk i enormt hög feber. Jag får blåsor i munnen och kan varken äta eller dricka. Regn i 12 utav 14 dagar. Phuket har stora vågor när det regnar.
Malaga i år:
Svärföräldrar bjuder på resa till Spanien. Bokar biljetter i god tid. Bokar hyrbil, lägenhet. Rubbet. Sterling går konkurs. Vi åker till Bornholm (där vi ju faktiskt hade trevligt trots allt).
Nutid - nytt försök till London:
Personalbiljetter bokade. Plötsligt är vi borta från listningen på de planerade avgångarna. Ingen plats för oss imorgon? Försöker boka oss igen på nätet. Bokningssystemet kraschar.Ingen hjälp. Ingen resa?
Köpenhamn är säkert också trevligt.
.
Inte så mycket för att jag har resefeber, men för att det alltid händer något oväntat när vi väl har bestämt oss för att resa iväg.
Många herrans år sedan:
Språkresa till USA. Skulle åka från Sturup. Glad och förväntansfull. Träffar nya kompisar på flygplatsen som är lika förväntansfulla som jag. Checkar in. Jag är norsk. Har inget Visum. Får åka hem igen. Gråter.
Londonresa 6 år sedan.
Planerat för en långhelg för att träffa min väninna med sambo i London. Många år sedan vi hade setts. Ska bli så kul att ses!! Skönt med barnfria dagar med maken.
Samma dag som avresa - plötsligt vinter!! Världens största snöstorm! Så mycket snö som ingen förut skådat. Massor av flyg blev inställda. Nästan inga plan kunde landa på Heathrow. Personalstrejk på Kastrup. Köpenhamn var väldigt trevligt!
Thailand för 3 år sedan.
Resdag. Akut ont i tanden och tvungen att gå till tandläkaren (annars hade jag dött). Aldrig haft problem med någon tand innan. Stressa. Framme i Thailand blev mannen sjuk i hög feber. Lill-killen sjuk i enormt hög feber. Jag får blåsor i munnen och kan varken äta eller dricka. Regn i 12 utav 14 dagar. Phuket har stora vågor när det regnar.
Malaga i år:
Svärföräldrar bjuder på resa till Spanien. Bokar biljetter i god tid. Bokar hyrbil, lägenhet. Rubbet. Sterling går konkurs. Vi åker till Bornholm (där vi ju faktiskt hade trevligt trots allt).
Nutid - nytt försök till London:
Personalbiljetter bokade. Plötsligt är vi borta från listningen på de planerade avgångarna. Ingen plats för oss imorgon? Försöker boka oss igen på nätet. Bokningssystemet kraschar.Ingen hjälp. Ingen resa?
Köpenhamn är säkert också trevligt.
.
tisdag 9 juni 2009
Himmelskt
Äntligen!
Det har äntligen blivit vår och sommaren är verkligen väldigt nära. Jag bara älskar denna u n d e r b a r a härliga årstid och nu är det juni!
Jag har längtat oerhört mycket och överlevt både höst och vinter bara för att kunna uppleva juni månad - och nu är vi här!
Man känner verkligen hur varje dag är som ett steg närmre solen och stranden. Man känner att varje liten sekund gör skillnad.
Jag har sådan sett framemot att vara ute och faktisk kunna njuta av att vänta på tåget som tar mig till jobbet. Nu kan jag stå och småhuttra och sakta dra upp kragen på jackan och krypa ihop lite sådär extra när jag står på perrongen, jag kan njuta av den sköna kalla junivinden. Eller som idag när jag skulle sätta mig ner i soffan fem minuter för att koppla av. Då kunde jag sätta mig under mina tre filtar och mysa och jag hade dessutom en härlig tjock tröja på mig. Den har jag sparat till att kunna ha vid sådana tillfällen.
Jag kunde även tända upp levande ljus i hela huset, det har man ju verkligen längtat efter. Det hör ihop med när det regnar och blåser ute en helt vanlig junikväll tycker jag.
Ja, det är verkligen worth waiting for, det måste jag säga.
Tur att ett år går så fort, nu när halva juni redan passerat, så det snart kan bli juni igen.
.
Det har äntligen blivit vår och sommaren är verkligen väldigt nära. Jag bara älskar denna u n d e r b a r a härliga årstid och nu är det juni!
Jag har längtat oerhört mycket och överlevt både höst och vinter bara för att kunna uppleva juni månad - och nu är vi här!
Man känner verkligen hur varje dag är som ett steg närmre solen och stranden. Man känner att varje liten sekund gör skillnad.
Jag har sådan sett framemot att vara ute och faktisk kunna njuta av att vänta på tåget som tar mig till jobbet. Nu kan jag stå och småhuttra och sakta dra upp kragen på jackan och krypa ihop lite sådär extra när jag står på perrongen, jag kan njuta av den sköna kalla junivinden. Eller som idag när jag skulle sätta mig ner i soffan fem minuter för att koppla av. Då kunde jag sätta mig under mina tre filtar och mysa och jag hade dessutom en härlig tjock tröja på mig. Den har jag sparat till att kunna ha vid sådana tillfällen.
Jag kunde även tända upp levande ljus i hela huset, det har man ju verkligen längtat efter. Det hör ihop med när det regnar och blåser ute en helt vanlig junikväll tycker jag.
Ja, det är verkligen worth waiting for, det måste jag säga.
Tur att ett år går så fort, nu när halva juni redan passerat, så det snart kan bli juni igen.
.
fredag 5 juni 2009
Langa?
Suck! Jag blir så trött.
Inte sömnigt trött som man är när man gäspar, utan trött.
På mig själv.
Jag och min yngste har planerat för en helg i Danmark hos svärföräldrarna.
Jag skall på lite aktiviteter och den lille får bli uppvaktad hos farmor och farfar.
Najs!
Jobba halva dagen, fixa och ordna lite därhemma. Sedan packa. Till två personer.
Hur svårt kan det vara? Inte ett dugg svårt!
Jag packade allt, kom ihåg leksaker, fotbollsskor, svärd, kläder, mobilladdare och sådant som jag brukar glömma. Det svåraste var tydligen att packa in allt i bilen.
Äntligen framme i Danmark och glad för att allt gick så smärtfritt (har haft en härlig dag) ringer min man och säger att det visst står en svart väska i sovrummet.
Innan jag kopplar att det är Alla MINA saker som ligger där var det ju lugnt. Sedan inte lika najs längre.
Johopp. Bara att hoppas på att någon glad själ spontant kommer på att den plötslig får lust att skjutsa en väska till Malmö (för där finns glada väsk-langare som kan föra väskan vidare till mig!)
Lika bra att jag super till lite, för värre kan det nog inte bli även i onyktert tillstånd!
.
Inte sömnigt trött som man är när man gäspar, utan trött.
På mig själv.
Jag och min yngste har planerat för en helg i Danmark hos svärföräldrarna.
Jag skall på lite aktiviteter och den lille får bli uppvaktad hos farmor och farfar.
Najs!
Jobba halva dagen, fixa och ordna lite därhemma. Sedan packa. Till två personer.
Hur svårt kan det vara? Inte ett dugg svårt!
Jag packade allt, kom ihåg leksaker, fotbollsskor, svärd, kläder, mobilladdare och sådant som jag brukar glömma. Det svåraste var tydligen att packa in allt i bilen.
Äntligen framme i Danmark och glad för att allt gick så smärtfritt (har haft en härlig dag) ringer min man och säger att det visst står en svart väska i sovrummet.
Innan jag kopplar att det är Alla MINA saker som ligger där var det ju lugnt. Sedan inte lika najs längre.
Johopp. Bara att hoppas på att någon glad själ spontant kommer på att den plötslig får lust att skjutsa en väska till Malmö (för där finns glada väsk-langare som kan föra väskan vidare till mig!)
Lika bra att jag super till lite, för värre kan det nog inte bli även i onyktert tillstånd!
.
onsdag 3 juni 2009
Språkresa?
Jag måste börja att träna upp min engelska snart, för nästa helg åker vi till LONDON!
Hemma brukar jag nämligen prata swengelska för jämnan. Det har blivit en dålig vana, och något som många inte riktigt förstår sig på. Jag tycker det är barnsligt kul! Några brukar liksom "rätta" min dåliga engelska när jag råkar säga något konstigt och förstår inte alls det roliga i det hela. Det är endast några få (väldigt få) som uppskattar det och med lika stor entusiasm som jag hängiver sig detta icke-erkända språk. Har man först börjat är det faktiskt jättesvårt att sluta.
- Let´s go and fike - en mening som för mig låter helt normal i mina öron?
- I´m holding with you - en ofta använd mening på jobbet.
- I want a krame - när man vill ha lite närhet.
- Dont´spill on the duke - när man är trött på matrester som ligger runt tallriken.
Näpp, så kan man ju inte hålla på i London, det förstår jag mycket väl.
I´m going to skerp me and take frame my very best english with a really tillhearing dialekt.
.
Hemma brukar jag nämligen prata swengelska för jämnan. Det har blivit en dålig vana, och något som många inte riktigt förstår sig på. Jag tycker det är barnsligt kul! Några brukar liksom "rätta" min dåliga engelska när jag råkar säga något konstigt och förstår inte alls det roliga i det hela. Det är endast några få (väldigt få) som uppskattar det och med lika stor entusiasm som jag hängiver sig detta icke-erkända språk. Har man först börjat är det faktiskt jättesvårt att sluta.
- Let´s go and fike - en mening som för mig låter helt normal i mina öron?
- I´m holding with you - en ofta använd mening på jobbet.
- I want a krame - när man vill ha lite närhet.
- Dont´spill on the duke - när man är trött på matrester som ligger runt tallriken.
Näpp, så kan man ju inte hålla på i London, det förstår jag mycket väl.
I´m going to skerp me and take frame my very best english with a really tillhearing dialekt.
.
måndag 1 juni 2009
Fejsan
Facebook är bra. Där måste ju a l l a vara medlemmar! Är man inte med där missar man jättemycket! Absolut. Jag kan inte förstå dem som sågar Facebook.
I början när jag gick med trodde jag mest att det var lite på skoj. Kul att träffa och godkänna vänner som man brukar att umgås med ändå. Ännu roligare var det att liksom adda dem man inte brukar umgås med men som man "hejar" på på stan utan att veta varför. Mest roligt var det nog att hitta vänner från förr som jag inte sett på typ 20 år och som jag gått i samma klass med i småskolan och som man bara känner igen på namnet (eller inte).
Från början skickades endast små meddelanden till varandra och små kramar skickades lite för skoj. Men - tiderna förändras snabbt! Facebook är inte längre "bara för skoj" - det är allvar!! På djupaste allvar. Är du inte AKTIV på FB (ja, det förkortas så - det vet man om man är lite med)så är du utanför. Du är osocial och kommer att få reda på allt som händer absolut sist och långt efter att det faktiskt VAR aktuellt. Det är där du får alla inbjudningarna till alla fester och får veta vad alla gör just nu, ska göra senare och har planerat för. Man kan även läsa vad alla kompisar säger till varandra. För det är ju oerhört viktigt känner jag. Att få veta allt vad alla andra säger just till varandra. Jag kan inte förstå hur jag klarade att stå UT innan när jag inte hade koll på det. Helt ofattbart! Det känns även så skönt när jag vet att A har: ätit och mår bra, eller B: sitter och kliar sig i naveln och när jag samtidigt vet och har SETT bildbevis på att någon köpt en ny väska. Det känns oerhört tryggt då.
Tur att jag gick med för ganska länge sen. Då har jag kunnat följa med i allt som har hänt och händer runt omkring mig den senaste tiden samt hunnit få ihop ett gäng vänner. För om man inte har så många vänner är det faktiskt lite pinsamt. Flest vänner vinner, så är det på FB. Ska faktiskt gå in och kolla läget på alla mina 762 allra bästa vänner med det samma.
.
I början när jag gick med trodde jag mest att det var lite på skoj. Kul att träffa och godkänna vänner som man brukar att umgås med ändå. Ännu roligare var det att liksom adda dem man inte brukar umgås med men som man "hejar" på på stan utan att veta varför. Mest roligt var det nog att hitta vänner från förr som jag inte sett på typ 20 år och som jag gått i samma klass med i småskolan och som man bara känner igen på namnet (eller inte).
Från början skickades endast små meddelanden till varandra och små kramar skickades lite för skoj. Men - tiderna förändras snabbt! Facebook är inte längre "bara för skoj" - det är allvar!! På djupaste allvar. Är du inte AKTIV på FB (ja, det förkortas så - det vet man om man är lite med)så är du utanför. Du är osocial och kommer att få reda på allt som händer absolut sist och långt efter att det faktiskt VAR aktuellt. Det är där du får alla inbjudningarna till alla fester och får veta vad alla gör just nu, ska göra senare och har planerat för. Man kan även läsa vad alla kompisar säger till varandra. För det är ju oerhört viktigt känner jag. Att få veta allt vad alla andra säger just till varandra. Jag kan inte förstå hur jag klarade att stå UT innan när jag inte hade koll på det. Helt ofattbart! Det känns även så skönt när jag vet att A har: ätit och mår bra, eller B: sitter och kliar sig i naveln och när jag samtidigt vet och har SETT bildbevis på att någon köpt en ny väska. Det känns oerhört tryggt då.
Tur att jag gick med för ganska länge sen. Då har jag kunnat följa med i allt som har hänt och händer runt omkring mig den senaste tiden samt hunnit få ihop ett gäng vänner. För om man inte har så många vänner är det faktiskt lite pinsamt. Flest vänner vinner, så är det på FB. Ska faktiskt gå in och kolla läget på alla mina 762 allra bästa vänner med det samma.
.
lördag 30 maj 2009
Vinnare 2010
Robinsonfinal och jag sitter med spänning för att se vem som koras som den ultimata vinnaren.
I den spännande sista och helt avgörande tävlingen skulle man:
- Göra upp eld
- Hugga av en kokosnöt och hälla upp kokosmjölken i en kruka.
- Svara på frågor om saker som hänt under Robinsontiden.
- Paddla och klättra lite.
- Samla ihop pusselbitar som man sedan skulle lägga ihop till ett komplett pussel.
Jag kan göra upp eld (på spisen) varje dag (och kan t.om. koka ris).
Bryter mig in i både en och två komjölkspaket varje dag och klarar av att hälla upp den i glas utan att spilla.
Jag får dagarna i ända frågor som; var lade jag mina byxor?
När handlade vi senast? När köpte du den klänningen? Och varje gång kan jag stolt besvara varende fråga korrekt, nästan utan betänketid!
När vi var små paddlade vi i Immeln under en vecka och klättra kan jag!(Görs dagligen - över klädhögar, skor, ryggsäckar och verktyg på golvet).
Vårt spindelmannenpussel har jag lagt ihop med min son v ä l d i g t många gånger och slår rekord i snabbhet för varje gång.
Känner mig redan som en klar vinnare, så varför inte anmäla sig till Robinson 2010?
För, hur svårt kan det egenligen vara?
.
I den spännande sista och helt avgörande tävlingen skulle man:
- Göra upp eld
- Hugga av en kokosnöt och hälla upp kokosmjölken i en kruka.
- Svara på frågor om saker som hänt under Robinsontiden.
- Paddla och klättra lite.
- Samla ihop pusselbitar som man sedan skulle lägga ihop till ett komplett pussel.
Jag kan göra upp eld (på spisen) varje dag (och kan t.om. koka ris).
Bryter mig in i både en och två komjölkspaket varje dag och klarar av att hälla upp den i glas utan att spilla.
Jag får dagarna i ända frågor som; var lade jag mina byxor?
När handlade vi senast? När köpte du den klänningen? Och varje gång kan jag stolt besvara varende fråga korrekt, nästan utan betänketid!
När vi var små paddlade vi i Immeln under en vecka och klättra kan jag!(Görs dagligen - över klädhögar, skor, ryggsäckar och verktyg på golvet).
Vårt spindelmannenpussel har jag lagt ihop med min son v ä l d i g t många gånger och slår rekord i snabbhet för varje gång.
Känner mig redan som en klar vinnare, så varför inte anmäla sig till Robinson 2010?
För, hur svårt kan det egenligen vara?
.
onsdag 27 maj 2009
Globetrotter
Vi funderar på att åka iväg på en härlig kääärlekssemester min man och jag, alternativt en kärlekshelg. Ja, åtminstonde hoppas vi på att komma iväg hemifrån -några timmar.
Vi drömmer oss bort till Florens, kanske Rom eller varför inte Paris? Fast Stockholm är ju ganska nära och sedan är plötsligt Köpenhamn ett alternativ.
Mmm...jag ser verkligen framemot några timmars egentid på Öresundståget och en romantisk "2 röde pölser med bröd - meny" hos Pölsemanden vid Hovedbanegården!
Vi drömmer oss bort till Florens, kanske Rom eller varför inte Paris? Fast Stockholm är ju ganska nära och sedan är plötsligt Köpenhamn ett alternativ.
Mmm...jag ser verkligen framemot några timmars egentid på Öresundståget och en romantisk "2 röde pölser med bröd - meny" hos Pölsemanden vid Hovedbanegården!
söndag 24 maj 2009
Grått eller slingor
Jag är b a r a 36 år.
En ålder som är ganska behaglig.
En ålder som är sådär - lagom.
Man är mittimellan att vara ung/dum och "lite äldre"/erfaren.
Har man tur får man ibland lov att visa legitimation på Systembolaget (det hände mig, fast det var ju några år sedan).
Man kan få lov att känna sig lite småberusad av en enkel öl och fnissa ihop med sina väninnor utan att andra tittar skumt på en.
Samtidigt kan man känna sig vis och vuxen när man planerar semester ihop med sin man och berättar för sina barn om hur det var förr i tiden när mobiltelefonen inte fanns.
Ung, fast ändå inte. Gammal, fast ändå inte.
Utseendemässigt börjar saker dock att sakta förändras åt det "lite äldre" hållet.
Några saker på kroppen hänger lite löst och rynkor som man tidigare trott berodde på att man kisat för solen visar sig vara rynkor pga åldern.
Idag upptäckte jag även mitt allra första GRÅA HÅR!! Ett fint litet tjock hårstrå bara låg där tillsammans med mina mörka strån. Som för att retas lite. Det var verkligen en chock. Allvarligt! Visst ser jag att andra i min omgivning börjar "gråna" lite. Det hör ju till. Men det är ju ANDRA. Det ska liksom inte hända mig!På något sätt känns det som det ultimata beviset för att jag skall lägga ungdomen åt sidan och koncentrera mig på att vara vuxen. Mogen. Allvarlig. Seriös. Gråhårig.
Den värsta chocken har nu lagt sig och jag har kommit fram till att det inte betyder något. Helt ärligt, vad gör ett litet grått hårstrå?
Varför denna fåfänga? Jag tycker man borde bry sig om andra mer viktiga saker här i livet. Såsom miljön, engagera sig i EU-valet och bry sig om hemlösa.
Jag har för övrigt funderat på att färga håret. Bara för att piffa upp mig lite till sommaren.
En ålder som är ganska behaglig.
En ålder som är sådär - lagom.
Man är mittimellan att vara ung/dum och "lite äldre"/erfaren.
Har man tur får man ibland lov att visa legitimation på Systembolaget (det hände mig, fast det var ju några år sedan).
Man kan få lov att känna sig lite småberusad av en enkel öl och fnissa ihop med sina väninnor utan att andra tittar skumt på en.
Samtidigt kan man känna sig vis och vuxen när man planerar semester ihop med sin man och berättar för sina barn om hur det var förr i tiden när mobiltelefonen inte fanns.
Ung, fast ändå inte. Gammal, fast ändå inte.
Utseendemässigt börjar saker dock att sakta förändras åt det "lite äldre" hållet.
Några saker på kroppen hänger lite löst och rynkor som man tidigare trott berodde på att man kisat för solen visar sig vara rynkor pga åldern.
Idag upptäckte jag även mitt allra första GRÅA HÅR!! Ett fint litet tjock hårstrå bara låg där tillsammans med mina mörka strån. Som för att retas lite. Det var verkligen en chock. Allvarligt! Visst ser jag att andra i min omgivning börjar "gråna" lite. Det hör ju till. Men det är ju ANDRA. Det ska liksom inte hända mig!På något sätt känns det som det ultimata beviset för att jag skall lägga ungdomen åt sidan och koncentrera mig på att vara vuxen. Mogen. Allvarlig. Seriös. Gråhårig.
Den värsta chocken har nu lagt sig och jag har kommit fram till att det inte betyder något. Helt ärligt, vad gör ett litet grått hårstrå?
Varför denna fåfänga? Jag tycker man borde bry sig om andra mer viktiga saker här i livet. Såsom miljön, engagera sig i EU-valet och bry sig om hemlösa.
Jag har för övrigt funderat på att färga håret. Bara för att piffa upp mig lite till sommaren.
fredag 22 maj 2009
Märkligt?
Mitt nya liv är mäktigt.
Det har fyllts med en ny sorts energi som är obeskrivlig härlig.
När man kommer hem efter jobbet händer det som oftast att man är helt slut i huvudet. Kroppen är slut fast ändå i behov av att röra på sig, men huvudet är minst sagt dåsigt.
Men inte nu längre, för efter en underbar power-promenad kan man åter känna sig som en kanin, ja en sådan duracell kanin som har fått sig en energiinjektion!
De senaste dagarnas gående har verkligen gett mig extra ork!
Som idag när jag kom hem från jobbet satte jag direkt igång med att vika tvätt.
Inga ursäkter! Energin bara sprudlade! Gick direkt över till att städa badrum, dammtorka, plocka undan alla lillpojkens leksaker, dammsuga och plocka undan kläder.
Hann även med en runda i affären (måste planera morgondagens mat då jag inte själv är hemma)samtidigt som jag visslade på "fairytale".
Hann bli klar med vad jag kände mig nöjd med att göra idag och i lagom tid. Har även hunnit mysa med man och barn framför tv´n. Aaah, känner mig så nöjd!
Mannen har inte lika bra ork. Stackarn, han kan inte börja springa eftersom han inte har tillräckligt bra joggingskor. Styrketräning suger, promenera är mesigt och cykla kan han inte eftersom han inte har en mountainbike.
Ingen motion, ingen ork, måste slappa i soffan.
Huxflux är hans hus städat, rena kläder finns i garderoben, maten är i kylen, frun är glad och går visslar utan att han ens behövde röra ett finger?
Men..vänta lite nu..vad var det jag missade?
Skulle det inte vara en fördel att motionera?
Det har fyllts med en ny sorts energi som är obeskrivlig härlig.
När man kommer hem efter jobbet händer det som oftast att man är helt slut i huvudet. Kroppen är slut fast ändå i behov av att röra på sig, men huvudet är minst sagt dåsigt.
Men inte nu längre, för efter en underbar power-promenad kan man åter känna sig som en kanin, ja en sådan duracell kanin som har fått sig en energiinjektion!
De senaste dagarnas gående har verkligen gett mig extra ork!
Som idag när jag kom hem från jobbet satte jag direkt igång med att vika tvätt.
Inga ursäkter! Energin bara sprudlade! Gick direkt över till att städa badrum, dammtorka, plocka undan alla lillpojkens leksaker, dammsuga och plocka undan kläder.
Hann även med en runda i affären (måste planera morgondagens mat då jag inte själv är hemma)samtidigt som jag visslade på "fairytale".
Hann bli klar med vad jag kände mig nöjd med att göra idag och i lagom tid. Har även hunnit mysa med man och barn framför tv´n. Aaah, känner mig så nöjd!
Mannen har inte lika bra ork. Stackarn, han kan inte börja springa eftersom han inte har tillräckligt bra joggingskor. Styrketräning suger, promenera är mesigt och cykla kan han inte eftersom han inte har en mountainbike.
Ingen motion, ingen ork, måste slappa i soffan.
Huxflux är hans hus städat, rena kläder finns i garderoben, maten är i kylen, frun är glad och går visslar utan att han ens behövde röra ett finger?
Men..vänta lite nu..vad var det jag missade?
Skulle det inte vara en fördel att motionera?
onsdag 20 maj 2009
Comeback
Mitt liv är verkligen som ett fantastisk äventyr och jag kan faktiskt inte överhuvudtaget själv förstå varför jag inte har uppdaterat er, a l l a mina trogna bloggläsare, på så lång tid. Jag har dock kommit fram till att det måste vara för att jag just är så upptagen jämt..(med att liksom komma på ursäkter hela tiden).
Disken måste tas hand om (men den kan jag nog inte ta tag i just nu..eftersom jag duschade precis och måste spara på varmvattnet..).
Tvätten behöver sorteras och slängas i maskinen (men det är nog bäst att jag väntar tills imorgon för nu är det kväll och jag hinner somna på soffan innan jag kan hänga upp den och då kommer den lukta surt när jag hänger upp tvätten imorgon i så fall).
Jag måste plocka undan i vardagsrummet (men Desperat Housewives börjar om en timme så då är det inte lönt att göra något eftersom jag nog kanske inte hinner bli färdig tills dess och jag vill bli klar med allt på en gång).
Jag tror och vet att ni har förståelse för att detta är väldigt tidskrävande!
Men jag känner mig trots detta redo att göra en förändring i mitt liv, man måste våga ändra i sina dagliga rutiner för att kunna avancera och förändras. Det är viktigt och jag är redo! Redo för att komma tillbaka, redo för mitt livs första comeback. I will not be back. I AM back!
Disken måste tas hand om (men den kan jag nog inte ta tag i just nu..eftersom jag duschade precis och måste spara på varmvattnet..).
Tvätten behöver sorteras och slängas i maskinen (men det är nog bäst att jag väntar tills imorgon för nu är det kväll och jag hinner somna på soffan innan jag kan hänga upp den och då kommer den lukta surt när jag hänger upp tvätten imorgon i så fall).
Jag måste plocka undan i vardagsrummet (men Desperat Housewives börjar om en timme så då är det inte lönt att göra något eftersom jag nog kanske inte hinner bli färdig tills dess och jag vill bli klar med allt på en gång).
Jag tror och vet att ni har förståelse för att detta är väldigt tidskrävande!
Men jag känner mig trots detta redo att göra en förändring i mitt liv, man måste våga ändra i sina dagliga rutiner för att kunna avancera och förändras. Det är viktigt och jag är redo! Redo för att komma tillbaka, redo för mitt livs första comeback. I will not be back. I AM back!
lördag 9 maj 2009
Torrt
Jag har fått någon typ av torka.
Efter att jag har hört att man som bloggare måste vara duktig på att uppdatera bloggen satte det liksom stopp, i fingrarna och vad som känns som en ståldörr i hjärnan.
Som den store poet och skribent jag ju är kunde jag förut "känna" texten komma till mig. Det var som om ord och meningar kom till mig serverade på ett silverfat. Som när man ligger i sin stora säng på ett gigantiskt hotellrum och beställer roomservice. Nu är det alltså torrt. Som i öken. Sahara kanske eller Gobi.
Eftersom det är lördag och man får äta lördagsgodis om man är barn och dricka vin om man är vuxen skall jag nog göra det sistnämnda (jag har ju torka) och därmed hoppas att spärren släpper och orden åter igen strömmar till mig likt Niagarafallen.
Efter att jag har hört att man som bloggare måste vara duktig på att uppdatera bloggen satte det liksom stopp, i fingrarna och vad som känns som en ståldörr i hjärnan.
Som den store poet och skribent jag ju är kunde jag förut "känna" texten komma till mig. Det var som om ord och meningar kom till mig serverade på ett silverfat. Som när man ligger i sin stora säng på ett gigantiskt hotellrum och beställer roomservice. Nu är det alltså torrt. Som i öken. Sahara kanske eller Gobi.
Eftersom det är lördag och man får äta lördagsgodis om man är barn och dricka vin om man är vuxen skall jag nog göra det sistnämnda (jag har ju torka) och därmed hoppas att spärren släpper och orden åter igen strömmar till mig likt Niagarafallen.
måndag 4 maj 2009
Spegel spegel på väggen där...
Jag har fått mén för livet..
I alla fall för en (förhoppningsvis kort) tid framöver.
I stugan, som vi nu har lämnat,fanns en stor, hemsk jättegigantisk skrämmande SPEGEL!
Den fanns såklart MITT i badrummet, rakt framför duschen.
Vilket innebar att man oundvikligen var tvungen att se sig själv i spegeln varje gång man smög fram från drapperiet. Det hjälpte inte att man försökt blunda eller gå med ryggen mot spegeln. Det gick helt enkelt inte. Man var TVUNGEN att se sig själv (n a k e n)för att komma ut ur badrummet. HJÄLP!
Jag säger er det. Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt något mer skrämmande.
Speglen liksom visade ALLA skavanker. Även dem man inte hade upptäckt innan. Precis varenda en fick den med. Som om stora svarta pilar blinkade på mage, lår, ringar (och då menar jag inte vigselsringarna) och veck. Nej, de var inte svarta förresten. Det kändes som pilar i Las Vegas NEON. SÅ klart kunde man se dem.
Detta har trots alla mardrömmar jag haft sedan dess lett till något positivt.
Mitt nya liv har börjat (igen). Nu ser jag framemot bikinisäsongen 2010 (2009 känns en aning för sent).
Motion och rätt mat skall numera prägla min vardag (igen). Med bilden av min nakna kropp etsad i min näthinna har jag idag påbörjat den första av många promenader framöver.
Nu skall här brännas kalorier!!
På så vis kan spegeln till nästa sommar svara på min fråga:
Spegel Spegel på väggen där, säg mig vem i landet som vackrast är?
(Bara jag inte förvandlas till häxan istället).
I alla fall för en (förhoppningsvis kort) tid framöver.
I stugan, som vi nu har lämnat,fanns en stor, hemsk jättegigantisk skrämmande SPEGEL!
Den fanns såklart MITT i badrummet, rakt framför duschen.
Vilket innebar att man oundvikligen var tvungen att se sig själv i spegeln varje gång man smög fram från drapperiet. Det hjälpte inte att man försökt blunda eller gå med ryggen mot spegeln. Det gick helt enkelt inte. Man var TVUNGEN att se sig själv (n a k e n)för att komma ut ur badrummet. HJÄLP!
Jag säger er det. Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt något mer skrämmande.
Speglen liksom visade ALLA skavanker. Även dem man inte hade upptäckt innan. Precis varenda en fick den med. Som om stora svarta pilar blinkade på mage, lår, ringar (och då menar jag inte vigselsringarna) och veck. Nej, de var inte svarta förresten. Det kändes som pilar i Las Vegas NEON. SÅ klart kunde man se dem.
Detta har trots alla mardrömmar jag haft sedan dess lett till något positivt.
Mitt nya liv har börjat (igen). Nu ser jag framemot bikinisäsongen 2010 (2009 känns en aning för sent).
Motion och rätt mat skall numera prägla min vardag (igen). Med bilden av min nakna kropp etsad i min näthinna har jag idag påbörjat den första av många promenader framöver.
Nu skall här brännas kalorier!!
På så vis kan spegeln till nästa sommar svara på min fråga:
Spegel Spegel på väggen där, säg mig vem i landet som vackrast är?
(Bara jag inte förvandlas till häxan istället).
fredag 1 maj 2009
Att känna sig halv
Ibland är jag så klumpig.
Igår råkade jag göra något som fick mig att vara halvblind under några timmar i morse.
Eftersom jag inte har några glasögon, tillhör inpetning av linser en av mina viktigaste morgonrutiner. När jag imorse skulle utföra denna viktiga rutin hittade jag bara EN lins. What the...?? Hur lyckas man med det?
Till trots för att jag kom ihåg att sluta dricka vin i tid igår kväll har jag nog händelsevis slarvat en liten smula när jag skulle "doppa" linsen i linsbehållaren.
Det är ju så att när man tagit ut EN lins ser man ju fortfarande med ett öga. När man sedan tar ut lins nr TVÅ är man i princip blind och har inte koll på vart man lägger den lilla genomskinliga runda plastbiten(särskilt med en liten smula promille i kroppen).
Ni andra linsmänniskor vet hur det kan vara. Man tar av sig linserna och vet att de ligger i burken. Ändå vill man för säkerhets skull kolla så att de ligger där de ska (i linsbehållaren), så man doppar fingret ner i linsburken för att dubbelkolla. När man har kollat att allt är ok skall man doppa fingret igen för att lägga tillbaka linsen. Då kan man få en liten "ticks" som gör att man måste kolla IGEN för att säkra sig att linsen v e r k l i g e n kom tillbaka ner i burken.
Så kan man hålla på ett tag..kolla och dubbelkolla i oändlighet, tills man liksom får säga till sig själv att "nu får du för fan lägga av"!
Jag borde inte litat på mig själv igår och kanske skulle jag bara låtit bli att ta ut linserna, för vet ni hur sjösjuk man känner sig när man KAN se allt, fast bara halvt?
Eftersom jag fick mannen att skjutsa mig till optikern för inköp av en ny lins känns det skönt att både kunna se samt känna sig hel igen!
Igår råkade jag göra något som fick mig att vara halvblind under några timmar i morse.
Eftersom jag inte har några glasögon, tillhör inpetning av linser en av mina viktigaste morgonrutiner. När jag imorse skulle utföra denna viktiga rutin hittade jag bara EN lins. What the...?? Hur lyckas man med det?
Till trots för att jag kom ihåg att sluta dricka vin i tid igår kväll har jag nog händelsevis slarvat en liten smula när jag skulle "doppa" linsen i linsbehållaren.
Det är ju så att när man tagit ut EN lins ser man ju fortfarande med ett öga. När man sedan tar ut lins nr TVÅ är man i princip blind och har inte koll på vart man lägger den lilla genomskinliga runda plastbiten(särskilt med en liten smula promille i kroppen).
Ni andra linsmänniskor vet hur det kan vara. Man tar av sig linserna och vet att de ligger i burken. Ändå vill man för säkerhets skull kolla så att de ligger där de ska (i linsbehållaren), så man doppar fingret ner i linsburken för att dubbelkolla. När man har kollat att allt är ok skall man doppa fingret igen för att lägga tillbaka linsen. Då kan man få en liten "ticks" som gör att man måste kolla IGEN för att säkra sig att linsen v e r k l i g e n kom tillbaka ner i burken.
Så kan man hålla på ett tag..kolla och dubbelkolla i oändlighet, tills man liksom får säga till sig själv att "nu får du för fan lägga av"!
Jag borde inte litat på mig själv igår och kanske skulle jag bara låtit bli att ta ut linserna, för vet ni hur sjösjuk man känner sig när man KAN se allt, fast bara halvt?
Eftersom jag fick mannen att skjutsa mig till optikern för inköp av en ny lins känns det skönt att både kunna se samt känna sig hel igen!
onsdag 29 april 2009
Himmel och pannkaka
Man kan verkligen säga att smekmånaden är över bland oss alla i S T U G A N. Små irritationsmoment är plötsligt världsliga problem och man kan inte komma undan liksom. Man retar sig.. går kanske iväg.. och när man sedan har glömt varför man gick iväg, blir man omedelbart påmind. Behöver jag säga mer?
Vissa har även tendensen att lägga sig i allt. Då menar jag allt. Jag biter mig dock i tungan och räknar dagarna som är kvar att uthärda.
Tack solen, för att vi kan vara utomhus - det ger mig ny energi att stå ut i situationer som dessa!
Vi hade en bra dag 4, besökte efter många om och men en rundkyrka (inte för att det var mitt val denna dag). Detta efter att vi hade kört runt, bort, öster och väster och i rundor (lägg då till bråk i bilen - alla vet vart vi skall köra, vi kommer bara inte rätt). Besök i Gudhjem - som efter en stor enorm mjukglass gjorde besöket worth waiting for.
Hem igen och sedan tog jag med barnen (för att komma lite ifrån) till den sagolika stranden!
..kan man verkligen ligga på stranden i april månad när man är på Bornholm!
Svaret är: JAAAA!!
Vem skulle kunna tro att jag, DAG 5, den 29 april 2009 skulle ligga och sola och svettas på en strand i Hasle? Mina drömmar har slagit in! Någon har hört mig!
Någon vänlig själ ovan, nedan eller någon annanstans har hört min bön och gjort min nästan värsta mardröm till ett rent paradis!
Efter en dag som denna är allt groll glömt, raderat och borta med vinden.
Nu väntar jag med spänning på grillningen och maten. Vem av alla männen skall vinna kampen över grilltången? Vilka av kvinnorna skall vinna kampen över vem som skall göra den bästa dressingen? Eftersom jag har diskvalificerat mig själv i ovannämnda aktivitet skall jag endast sitta i solstolen med en kall öl och heja på.
Vissa har även tendensen att lägga sig i allt. Då menar jag allt. Jag biter mig dock i tungan och räknar dagarna som är kvar att uthärda.
Tack solen, för att vi kan vara utomhus - det ger mig ny energi att stå ut i situationer som dessa!
Vi hade en bra dag 4, besökte efter många om och men en rundkyrka (inte för att det var mitt val denna dag). Detta efter att vi hade kört runt, bort, öster och väster och i rundor (lägg då till bråk i bilen - alla vet vart vi skall köra, vi kommer bara inte rätt). Besök i Gudhjem - som efter en stor enorm mjukglass gjorde besöket worth waiting for.
Hem igen och sedan tog jag med barnen (för att komma lite ifrån) till den sagolika stranden!
..kan man verkligen ligga på stranden i april månad när man är på Bornholm!
Svaret är: JAAAA!!
Vem skulle kunna tro att jag, DAG 5, den 29 april 2009 skulle ligga och sola och svettas på en strand i Hasle? Mina drömmar har slagit in! Någon har hört mig!
Någon vänlig själ ovan, nedan eller någon annanstans har hört min bön och gjort min nästan värsta mardröm till ett rent paradis!
Efter en dag som denna är allt groll glömt, raderat och borta med vinden.
Nu väntar jag med spänning på grillningen och maten. Vem av alla männen skall vinna kampen över grilltången? Vilka av kvinnorna skall vinna kampen över vem som skall göra den bästa dressingen? Eftersom jag har diskvalificerat mig själv i ovannämnda aktivitet skall jag endast sitta i solstolen med en kall öl och heja på.
måndag 27 april 2009
Smitta?
Vad är en vecka i Malaga när vi kan tillbringa tiden här?
(det är 13 grader och regnväder i Malaga nu, så varför klaga?)
Utflykten,DAG 2, var verkligen en upplevelse!
Visserligen fick konditionen sättas på prov (måste verkligen komma ihåg att börja träna igen när jag kommer hem). Det flåsades en hel del när vi gick i vad som kändes som Klippiga Bergen (Hammershus). Man fick i alla fall tränat både lårmuskler och kondition. Kuperat terräng med en oerhört vacker dal(där det fanns hundratals får och söta små lammungar som man fick akta sig för när man gick).
Pick-nick i sommarvärmen med en utsikt som på ett vykort.
Omgivningen fantastisk!
Kvällen gick i festens tecken. Glada, trötta och utsvultna firade vi en som fyllde sin 6:e nolla. Party och fest hela natten med kulminariska läckerheter och extra gott dyrt rött vin som satt där det skulle.
Eller inte? Imorse, DAG 3, vaknade vi alla upp med någon typ av kollektiv magsjuka och det snurrar även i huvudet när man reser sig upp. Fårinfluensa?(smittade de oss i dalen?) Har hört att man kan bli snurrig av den.
(det är 13 grader och regnväder i Malaga nu, så varför klaga?)
Utflykten,DAG 2, var verkligen en upplevelse!
Visserligen fick konditionen sättas på prov (måste verkligen komma ihåg att börja träna igen när jag kommer hem). Det flåsades en hel del när vi gick i vad som kändes som Klippiga Bergen (Hammershus). Man fick i alla fall tränat både lårmuskler och kondition. Kuperat terräng med en oerhört vacker dal(där det fanns hundratals får och söta små lammungar som man fick akta sig för när man gick).
Pick-nick i sommarvärmen med en utsikt som på ett vykort.
Omgivningen fantastisk!
Kvällen gick i festens tecken. Glada, trötta och utsvultna firade vi en som fyllde sin 6:e nolla. Party och fest hela natten med kulminariska läckerheter och extra gott dyrt rött vin som satt där det skulle.
Eller inte? Imorse, DAG 3, vaknade vi alla upp med någon typ av kollektiv magsjuka och det snurrar även i huvudet när man reser sig upp. Fårinfluensa?(smittade de oss i dalen?) Har hört att man kan bli snurrig av den.
söndag 26 april 2009
Solskenshistoria
Fågelkvitter i bakgrunden, solen som värmer och glada röster i bakgrunden. Då och då inslag av skratt. Livet är som en äkta Hollywood-reklam.
Att vara på semester med släkten kanske inte är så dumt trots allt?
Resan, och DAG 1, började som en dröm. Danskarna hämtade upp oss och sedan bar det av mot FÄRJAN. Endast lite panik uppstod när vi skulle fördela oss i bilarna. Vem skulle sitta i vilken bil, vi hade ju speciella Pensionärsbiljetter och då måste man sitta speciellt i bilen.
Endast lite stress uppstod när vi skulle följas åt in i färjan och endast lite förvirring uppstod när vi tillsammans skulle bege oss upp i båten.
Vi hittade dock ut allihop när vi hade kommit i kaj.
Längs kusten körde vi sedan för att hitta vår stuga.
Eftersom GPS-rösten hade full koll på var vi skulle köra hamnade vi på småvägar och småstigar som egentligen inte var menat att köra på. MEN...GPS-rösten är lag!
Stugan ÄR fantastisk! Toppenmodern och vädret kom med på köpet!
Resten av dagen bestod i att lapa sol på det enorma trädäcket, slåss om ölen och solstolarna.
Idag är en annan dag och varje dag känns som ett äventyr.
Utflykt väntar, och frågan är om alla kommer med, hur vi skall komma oss ut ur stugan och vem som skall sitta i vilken bil och var GPS-rösten vill att vi skall köra?
Att vara på semester med släkten kanske inte är så dumt trots allt?
Resan, och DAG 1, började som en dröm. Danskarna hämtade upp oss och sedan bar det av mot FÄRJAN. Endast lite panik uppstod när vi skulle fördela oss i bilarna. Vem skulle sitta i vilken bil, vi hade ju speciella Pensionärsbiljetter och då måste man sitta speciellt i bilen.
Endast lite stress uppstod när vi skulle följas åt in i färjan och endast lite förvirring uppstod när vi tillsammans skulle bege oss upp i båten.
Vi hittade dock ut allihop när vi hade kommit i kaj.
Längs kusten körde vi sedan för att hitta vår stuga.
Eftersom GPS-rösten hade full koll på var vi skulle köra hamnade vi på småvägar och småstigar som egentligen inte var menat att köra på. MEN...GPS-rösten är lag!
Stugan ÄR fantastisk! Toppenmodern och vädret kom med på köpet!
Resten av dagen bestod i att lapa sol på det enorma trädäcket, slåss om ölen och solstolarna.
Idag är en annan dag och varje dag känns som ett äventyr.
Utflykt väntar, och frågan är om alla kommer med, hur vi skall komma oss ut ur stugan och vem som skall sitta i vilken bil och var GPS-rösten vill att vi skall köra?
onsdag 22 april 2009
Överintelligent?
Att ha en 4-åring är så underbart! Det blir verkligen bättre och roligare för varje dag.
Nu kan man liksom föra ordentliga samtal och kommunicera med honom som en liten vuxen liksom:
- Ska du följa med mamma?
- Fis fis..
- Mmm.. men skall du följa med?
- Kiss haha.. luuuuurad!
- Oj, vad du lurar mamma!
- Kiss och baaajs..
- Betyder det att du stannar här då?
- Lisa kan fisa!
Fantastiskt!
Det blir spännande att höra vad BVC-tjejen skriver i sina noteringar när vi skall dit på 4-års kontroll om en vecka.
Nu kan man liksom föra ordentliga samtal och kommunicera med honom som en liten vuxen liksom:
- Ska du följa med mamma?
- Fis fis..
- Mmm.. men skall du följa med?
- Kiss haha.. luuuuurad!
- Oj, vad du lurar mamma!
- Kiss och baaajs..
- Betyder det att du stannar här då?
- Lisa kan fisa!
Fantastiskt!
Det blir spännande att höra vad BVC-tjejen skriver i sina noteringar när vi skall dit på 4-års kontroll om en vecka.
måndag 20 april 2009
Underbara semester
Tänk er Spanien! I närheten av Barcelona. Ute på landet vid bergen. En stooor lägenhet med pool. Nära till havet, nära till storstan och även nära till lugnet. Riktig vårvärme. En kall öl. Känn känslan! Aaaahhh...
Dit skall inte vi.
Eftersom Ster(t)ling gick i konkurs och svärföräldrarna pungat ut en massa pengar på flygbiljetter som de inte fick tillbaka, åker vi istället med familjen (svärföräldrar och svägerska med familj) till Bornholm.
Bilen (vår bil förstås) har gått sönder och behöver lagas innan avfärd.
Tvättmaskinen (gissa vems?) har gått sönder och behöver lagas innan avfärd.
En olycka kommer sällan ensam...
Men å andra sidan kan allt bara bli bättre!
7 dagar ihop med ett gäng danskar, öl, smörrebröd och bag-in-box kan aldrig bli fel!
Bornholm - here we come!
Dit skall inte vi.
Eftersom Ster(t)ling gick i konkurs och svärföräldrarna pungat ut en massa pengar på flygbiljetter som de inte fick tillbaka, åker vi istället med familjen (svärföräldrar och svägerska med familj) till Bornholm.
Bilen (vår bil förstås) har gått sönder och behöver lagas innan avfärd.
Tvättmaskinen (gissa vems?) har gått sönder och behöver lagas innan avfärd.
En olycka kommer sällan ensam...
Men å andra sidan kan allt bara bli bättre!
7 dagar ihop med ett gäng danskar, öl, smörrebröd och bag-in-box kan aldrig bli fel!
Bornholm - here we come!
söndag 19 april 2009
Cykelhjälm
Cykelhjälm är bra, cykelhjälm skall man s j ä l v k l a r t ha!! Det vet ju varenda förälder..
Det är bara det att vår yngstes cykelhjälm har försvunnit - gått upp i rök. Vi hade framme den i vintras då vi skulle åka pulka (eftersom vi är sådana omtänksamma föräldrar).
Men den är alltså borta nu. Detta har inneburit att sonen vid två tillfällen har fått cykla UTAN hjälm på morgonen upp till dagis (eftersom jag normalt är lat och tar bilen har vi inte behövt att cykla så ofta - men nu bilen är sönder och jag får inte använda den).
Igår var vi på konsert med Doris och knäckebröderna. Jätteroligt och allt superdupert.
De har en sång som handlar om cykelhjälmar - det måste man ha, det är bra och så gör man rörelser när man sjunger osv osv. Självklart skulle de fråga alla barnen om de brukar ha hjälm när de cyklar.
JAAAAAAAAAAA - skrek alla barnen - utom ett, han sa med glad röst INTE JAG!!
Shit, vems barn var det liksom (lite svårt att låtsas att det inte var mitt då han satt i mitt knä) fast jag försökte och titta runt på andras barn och liksom leta efter någon SOM INTE HAR NÅGON HJÄLM!
Min son har nu en ny hjälm. Det inhandlades direkt efter konserten!
Det är bara det att vår yngstes cykelhjälm har försvunnit - gått upp i rök. Vi hade framme den i vintras då vi skulle åka pulka (eftersom vi är sådana omtänksamma föräldrar).
Men den är alltså borta nu. Detta har inneburit att sonen vid två tillfällen har fått cykla UTAN hjälm på morgonen upp till dagis (eftersom jag normalt är lat och tar bilen har vi inte behövt att cykla så ofta - men nu bilen är sönder och jag får inte använda den).
Igår var vi på konsert med Doris och knäckebröderna. Jätteroligt och allt superdupert.
De har en sång som handlar om cykelhjälmar - det måste man ha, det är bra och så gör man rörelser när man sjunger osv osv. Självklart skulle de fråga alla barnen om de brukar ha hjälm när de cyklar.
JAAAAAAAAAAA - skrek alla barnen - utom ett, han sa med glad röst INTE JAG!!
Shit, vems barn var det liksom (lite svårt att låtsas att det inte var mitt då han satt i mitt knä) fast jag försökte och titta runt på andras barn och liksom leta efter någon SOM INTE HAR NÅGON HJÄLM!
Min son har nu en ny hjälm. Det inhandlades direkt efter konserten!
lördag 18 april 2009
Helg!
Varför är det alltid så?
Man lääängtar till FREDAG, man skall hem från jobbet, äta gott och njuta av ledigheten och umgås med sin underbara familj. Men vad händer sen?
Man kommer visserligen hem, äter gott och njuter av den tillsammans med ett glas rött, men SOMNAR sen - tidigt på soffan..Men vad f-n! Det var ju inte det som var tanken. Hela fredagkvällen som borttrollad!
Nu får jag vänta ytterligare en vecka tills att jag får chansen att njuta av min favoritdag och kväll igen. Jepp, men idag är det lördag, så den ska jag i alla fall njuta av!
Man lääängtar till FREDAG, man skall hem från jobbet, äta gott och njuta av ledigheten och umgås med sin underbara familj. Men vad händer sen?
Man kommer visserligen hem, äter gott och njuter av den tillsammans med ett glas rött, men SOMNAR sen - tidigt på soffan..Men vad f-n! Det var ju inte det som var tanken. Hela fredagkvällen som borttrollad!
Nu får jag vänta ytterligare en vecka tills att jag får chansen att njuta av min favoritdag och kväll igen. Jepp, men idag är det lördag, så den ska jag i alla fall njuta av!
torsdag 16 april 2009
Hjälp!
Vad har jag gjort? Jag som har en typ av hatkärlek gentemot bloggare har nu själv fixat en blogg. Haha, det trodde jag aldrig om mig själv.
Min föreställning är att bloggare är så aktiva, har olika hobbys, är inredningsintresserade, syr, bakar och fixar det mesta. Sådan är inte jag.
Undrar vad det skall bli av denna bloggen.. jag får väl först lära mig hur man gör en sida.
Vad har jag gjort? Jag som har en typ av hatkärlek gentemot bloggare har nu själv fixat en blogg. Haha, det trodde jag aldrig om mig själv.
Min föreställning är att bloggare är så aktiva, har olika hobbys, är inredningsintresserade, syr, bakar och fixar det mesta. Sådan är inte jag.
Undrar vad det skall bli av denna bloggen.. jag får väl först lära mig hur man gör en sida.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)