Att släppa loss

Ibland kan jag bli så lyrisk. Över så lite.
Fast jag tycker det är mycket då förstås.

Här om dagen var det överraskningsfest för en gammal kompis. Ja, han fyllde 40 så åldermässigt tycker jag ju (numera) inte att han är så gammal. Men gammal på det sättet att vi brukade umgås en hel del för ungefär en 15-17 år sedan (shiiiiit).

Inbjudna var nya och gamla vänner. Jätteroligt, trevligt och födelsedagspersonen blev verkligen överraskad över alla gästers skönsång när han efter en galen bilfärd steg ut ur bilen med en papperspåse över huvudet.

Festen som pågick under en 12-timmars period var verkligen kanon. För mig kända och okända människor träffades över ett berg av god mat och äkta disco-takter i bakgrunden och det är här som jag börjar bli sådär lite mesigt lycklig. Nostalgisk. Glad. Patetisk. En sådan härlig känsla kommer över mig.
Det är så underbart att sitta där och prata (och dansa hysteriskt till Bon Jovi på "dansgolvet" utan att skämmas) med gamla goda vänner. Vi känner varandra. Hur man var förr. Innan barn, man och hus. Vet varandras bakgrund. Vi har inte pratats vid på flera år, trots det känns 15 år som igår.
Man har gemensamma minnen och man liksom anar hur alla som sitter och pratar och skrattar känner likadant. Roliga minnen, roliga diskussioner. Så himla roligt!

För mig är det en underbar känsla. Glädje. Lycka.

Summan av kardemumman är väl helt enkelt att det är skönt att kunna ta mikrofonen till Singstar och sjunga Boy George utan att behöva förklara sig. Berätta roliga historier som man bara själv förstår, utan att någon bryr sig. Man kan släppa loss helt enkelt(magen då alltså)och vara den man är.

För mig är det att njuta av livet!



.






.

Samma mål i alla fall.

Jag ÄLSKAR bröllop.
Det är SÅ himla romantiskt och så himla lyckligt(ett tag i alla fall).

Förhoppningsvis skall jag snart gå på ett eftersom min syster skall gifta sig!!
Efter 10 år gick hennes sambo ner på knä och friade på gammeldags vis, vid en sjö vid solnedgång med champagne, ring och hela paketet. Så romantiskt så romantiskt.

Som liten drömde jag om mitt eget bröllop. Vem skulle bli den lyckliga?
Fantiserade om frieri,klänning, alla gäster, blommor, kyrka och allt som hör till.

Nu är jag ju gift och behöver inte fundera så mycket mer på det.
Kanske hade min man inte tänkt igenom så noga när han var lite pojke hur han skulle fria till sin blivande fru. Han hade nog inte tänkt på det så mycket.. alls.
Jag fick i alla fall ändra mina förhoppningar en liten smula. Lägga ribban lite lägre än vad jag hade tänkt om man säger så.

Vi var på väg i en varm bil i juni månad. På väg att hämta ett kylskåp ute på landet någonstans som vi sett på Blocket. Efter att vi hade kört en timmes tid kläckte han ur sig att "vi kanske lika bra kan gifta oss eftersom vi nu har köpt hus och har barn ihop. Vad tycker du?".

Ja, jag ville gifta mig och med honom. Så det var lika bra att slå till. Något mer romantiskt frieri var nog inte att vänta fick jag snabbt resonerat.
Vigseln tog 2 minuter på Rådhuset och det var det.

Jag ÄLSKADE mitt bröllop.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig och tur är väl det.




.