Att känna sig halv

Ibland är jag så klumpig.
Igår råkade jag göra något som fick mig att vara halvblind under några timmar i morse.

Eftersom jag inte har några glasögon, tillhör inpetning av linser en av mina viktigaste morgonrutiner. När jag imorse skulle utföra denna viktiga rutin hittade jag bara EN lins. What the...?? Hur lyckas man med det?

Till trots för att jag kom ihåg att sluta dricka vin i tid igår kväll har jag nog händelsevis slarvat en liten smula när jag skulle "doppa" linsen i linsbehållaren.
Det är ju så att när man tagit ut EN lins ser man ju fortfarande med ett öga. När man sedan tar ut lins nr TVÅ är man i princip blind och har inte koll på vart man lägger den lilla genomskinliga runda plastbiten(särskilt med en liten smula promille i kroppen).

Ni andra linsmänniskor vet hur det kan vara. Man tar av sig linserna och vet att de ligger i burken. Ändå vill man för säkerhets skull kolla så att de ligger där de ska (i linsbehållaren), så man doppar fingret ner i linsburken för att dubbelkolla. När man har kollat att allt är ok skall man doppa fingret igen för att lägga tillbaka linsen. Då kan man få en liten "ticks" som gör att man måste kolla IGEN för att säkra sig att linsen v e r k l i g e n kom tillbaka ner i burken.
Så kan man hålla på ett tag..kolla och dubbelkolla i oändlighet, tills man liksom får säga till sig själv att "nu får du för fan lägga av"!

Jag borde inte litat på mig själv igår och kanske skulle jag bara låtit bli att ta ut linserna, för vet ni hur sjösjuk man känner sig när man KAN se allt, fast bara halvt?

Eftersom jag fick mannen att skjutsa mig till optikern för inköp av en ny lins känns det skönt att både kunna se samt känna sig hel igen!

Himmel och pannkaka

Man kan verkligen säga att smekmånaden är över bland oss alla i S T U G A N. Små irritationsmoment är plötsligt världsliga problem och man kan inte komma undan liksom. Man retar sig.. går kanske iväg.. och när man sedan har glömt varför man gick iväg, blir man omedelbart påmind. Behöver jag säga mer?
Vissa har även tendensen att lägga sig i allt. Då menar jag allt. Jag biter mig dock i tungan och räknar dagarna som är kvar att uthärda.
Tack solen, för att vi kan vara utomhus - det ger mig ny energi att stå ut i situationer som dessa!

Vi hade en bra dag 4, besökte efter många om och men en rundkyrka (inte för att det var mitt val denna dag). Detta efter att vi hade kört runt, bort, öster och väster och i rundor (lägg då till bråk i bilen - alla vet vart vi skall köra, vi kommer bara inte rätt). Besök i Gudhjem - som efter en stor enorm mjukglass gjorde besöket worth waiting for.
Hem igen och sedan tog jag med barnen (för att komma lite ifrån) till den sagolika stranden!


..kan man verkligen ligga på stranden i april månad när man är på Bornholm!
Svaret är: JAAAA!!
Vem skulle kunna tro att jag, DAG 5, den 29 april 2009 skulle ligga och sola och svettas på en strand i Hasle? Mina drömmar har slagit in! Någon har hört mig!
Någon vänlig själ ovan, nedan eller någon annanstans har hört min bön och gjort min nästan värsta mardröm till ett rent paradis!

Efter en dag som denna är allt groll glömt, raderat och borta med vinden.
Nu väntar jag med spänning på grillningen och maten. Vem av alla männen skall vinna kampen över grilltången? Vilka av kvinnorna skall vinna kampen över vem som skall göra den bästa dressingen? Eftersom jag har diskvalificerat mig själv i ovannämnda aktivitet skall jag endast sitta i solstolen med en kall öl och heja på.

Smitta?

Vad är en vecka i Malaga när vi kan tillbringa tiden här?
(det är 13 grader och regnväder i Malaga nu, så varför klaga?)

Utflykten,DAG 2, var verkligen en upplevelse!
Visserligen fick konditionen sättas på prov (måste verkligen komma ihåg att börja träna igen när jag kommer hem). Det flåsades en hel del när vi gick i vad som kändes som Klippiga Bergen (Hammershus). Man fick i alla fall tränat både lårmuskler och kondition. Kuperat terräng med en oerhört vacker dal(där det fanns hundratals får och söta små lammungar som man fick akta sig för när man gick).
Pick-nick i sommarvärmen med en utsikt som på ett vykort.
Omgivningen fantastisk!

Kvällen gick i festens tecken. Glada, trötta och utsvultna firade vi en som fyllde sin 6:e nolla. Party och fest hela natten med kulminariska läckerheter och extra gott dyrt rött vin som satt där det skulle.

Eller inte? Imorse, DAG 3, vaknade vi alla upp med någon typ av kollektiv magsjuka och det snurrar även i huvudet när man reser sig upp. Fårinfluensa?(smittade de oss i dalen?) Har hört att man kan bli snurrig av den.

Solskenshistoria

Fågelkvitter i bakgrunden, solen som värmer och glada röster i bakgrunden. Då och då inslag av skratt. Livet är som en äkta Hollywood-reklam.
Att vara på semester med släkten kanske inte är så dumt trots allt?

Resan, och DAG 1, började som en dröm. Danskarna hämtade upp oss och sedan bar det av mot FÄRJAN. Endast lite panik uppstod när vi skulle fördela oss i bilarna. Vem skulle sitta i vilken bil, vi hade ju speciella Pensionärsbiljetter och då måste man sitta speciellt i bilen.
Endast lite stress uppstod när vi skulle följas åt in i färjan och endast lite förvirring uppstod när vi tillsammans skulle bege oss upp i båten.

Vi hittade dock ut allihop när vi hade kommit i kaj.

Längs kusten körde vi sedan för att hitta vår stuga.
Eftersom GPS-rösten hade full koll på var vi skulle köra hamnade vi på småvägar och småstigar som egentligen inte var menat att köra på. MEN...GPS-rösten är lag!

Stugan ÄR fantastisk! Toppenmodern och vädret kom med på köpet!
Resten av dagen bestod i att lapa sol på det enorma trädäcket, slåss om ölen och solstolarna.

Idag är en annan dag och varje dag känns som ett äventyr.
Utflykt väntar, och frågan är om alla kommer med, hur vi skall komma oss ut ur stugan och vem som skall sitta i vilken bil och var GPS-rösten vill att vi skall köra?