Inramade inrutade pendlare. Står i sin egna lilla osynliga ruta på perrongen. Varje morgon. Alltid. Samma. Har koll på vem som stiger på var och vem som stiger av när. Vanor. Vanemänniskor. Rutor. Platser. Samma. Oftast. Om ingen oinramad oreguljär människa tar din plats före dig vill säga. Då uppstår total förrvirring och man får medlidande blickar från likasinnade medpendlare som förstår situationen.
Pendlare står stilla till höger i rulltrappan på stationen. Håller vänstersidan öppen för de av sina medmänniskor som har bråttom och behöver springa uppför trappan. Vänstersidan fri. Alltid.
Förmågan att känna i kroppen när det är dags att bege sig till tåget är ett tecken på att man blivit inrutad. Samt förmågan att med en snabb överblick kunna se vilka som är vanliga resenärer eller vana pendlare. Vilket är de som står i sin ruta. På perrongen. Alltid. Samma.
Jag önskar mig rutor på magen.
