Ibland är det skönt att hata.
Man står kanske i en kö bland helt vanliga (egentligen trevliga) människor och väntar på att komma fram. Någonstans.
Det finns inget annat att göra än att titta på folk. Kritisera. Hata.
Det kan vara allt från en man som man tycker har fula byxor. Gillar inte honom. Han har säkert stökigt hemma också. Tjejen med flingorna gillar man inte heller. Hon har så slitet hår och äter konstiga flingor. Alla slags märkliga tankar strömmar runt i huvudet och utåt sett ser man bara ut till att vara en alldaglig person som står i kön och ler. Men inuti huvudet hatar man och det känns skönt.
Samtidigt står det säkert någon annan person i kön och hatar mig, för att jag ler så konstigt.
Men det bjuder jag på. Lite oskyldig hat-terapi kan nog vara bra för alla. Då har man liksom utan att det gör något avreagerat sig ( i och för sig på oskyldiga människor men de vet ju ingenting) och man känner sig glad, nöjd och utagerad när man kommer hem till sina nära och kära.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar