Jag tror att man blir en bättre människa av att pendla med tåg varje dag. Man lär sig tolerera andra och att ha tålamod. Man måste i alla fall verkligen öva upp sitt tålamod!
I vanliga fall kan jag tycka att det är mysigt att pendla. Dels för att man, utan att behöva planera sig till eller fråga, får sin behövliga egentid helt gratis. Dels för att man träffar så många roliga människor.
Nu är det andra tider. Detta är inte i vanliga fall längre. Det är varmt och olidligt (skönt utomhus men hemskt i en tågvagn). I vagnarna är det varmt och syre är något icke-existerande. De är fyllda till bristningsgränsen med stressade heltidsarbetande stinkande människor. Hade man bara kunnat öppna ett fönster hade det kanske varit ok. Jag förstår inte varför pågatågen har fönster som SER UT som om de går att öppna?
Människorna som sitter runt omkring en som man vanligtvis hade gett ett litet leende får nu en stirrande galen blick på sig. Man stinker antagligen själv och vill därför undvika all typ av kontakt.
Till råga på detta är tågtrafiken helt och hållet oberäknelig just nu.
Eftersom hela Malmö bygger stationer, broar, spår och citytunnlar kan man aldrig riktigt veta om ens tåg avgår till tiden eller när man förväntas vara hemma.
Det är stressande att vara ovetande. När åker vi? Nu? Sen? Tåget inställt?
Kombinera detta och du har det ultimata sättet att testa ditt tålamod!
Jag känner mig dock ganska lugn och berörs inte så mycket av detta längre.
Kan bero på mitt enormt stora tålamod men kan också bero på att jag nu har SEMESTER!
.
fredag 3 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Semesteryra?
För att vara helt exakt är det 17,5 timme kvar.
Det känns nästan som ingen tid alls om jag ska vara ärlig.
Oftast känns tiden långsam när man väntar på något roligt. Men inte denna gången.
Nej, för jag är inne i en slags lycklig bubbla. Hela jag känner mig lycklig. Nästan lite hög. (Inte för att jag vet - men skulle jag vetat skulle det nog kännas så här att knarka). Många som har varit med om en "nära-döden-upplevelse" berättar hur de efter händelsen börjat att uppskatta livet på ett helt annat sätt. Jag har inte varit nära döden vad jag vet, men av någon anledning känner jag att jag vill njuta av de där små stunderna lite mer, jag menar VERKLIGEN njuta av dem när de händer och inte efteråt. Det är härligt. Att njuta. Att vara med barnen. Med vännerna. I solen. I skuggan.
Hum hum - flum flum? Kanske det och det känns bra. Jag är glad, lycklig och hög.
Njuter av att längta till den semester, fyra härliga veckor, som stundar om drygt 17 timmar.
.
Det känns nästan som ingen tid alls om jag ska vara ärlig.
Oftast känns tiden långsam när man väntar på något roligt. Men inte denna gången.
Nej, för jag är inne i en slags lycklig bubbla. Hela jag känner mig lycklig. Nästan lite hög. (Inte för att jag vet - men skulle jag vetat skulle det nog kännas så här att knarka). Många som har varit med om en "nära-döden-upplevelse" berättar hur de efter händelsen börjat att uppskatta livet på ett helt annat sätt. Jag har inte varit nära döden vad jag vet, men av någon anledning känner jag att jag vill njuta av de där små stunderna lite mer, jag menar VERKLIGEN njuta av dem när de händer och inte efteråt. Det är härligt. Att njuta. Att vara med barnen. Med vännerna. I solen. I skuggan.
Hum hum - flum flum? Kanske det och det känns bra. Jag är glad, lycklig och hög.
Njuter av att längta till den semester, fyra härliga veckor, som stundar om drygt 17 timmar.
.
måndag 29 juni 2009
Superkändis
Vi har diskuterat lite på jobb.
Inte så mycket jobbrelaterade frågor utan lite andra funderingar. Som hur känd man måste vara för att få komma med på TV när man dör?
Var går gränsen liksom? Vem väljer ut vem som är tillräckligt känd?
Det känns även som om man blir ännu mer känd EFTER att man har dött. Vi tänker självklart på Michael Jackson (R.I.P.)som redan före hans plötsliga bortgång var superkändis (men även lite mobbad och hatad) och NU oändligt superkänd och otroligt ofattbart populär! Till och med min man som inte tidigare varit hans största fan, har nu laddat ner filmer från Youtube som han sitter och beundrar. Faan, vad bra han var! Vilka shower, vilken dans, vilken moonwalk!! Är han bättre nu EFTER hans död liksom, eller? Jag vet inte riktigt. Bara en fundering på varför man blir så hyllad efter döden när man borde uppskattas för det man gör på riktigt när man är i livet. Sen förstår vi (på jobbet) ju att han är tillräckligt känd för att nämnas i media. Det var nog ingen som ifrågasatte det inte. Men ändå..
Japp, bara en lien fundering.
.
Inte så mycket jobbrelaterade frågor utan lite andra funderingar. Som hur känd man måste vara för att få komma med på TV när man dör?
Var går gränsen liksom? Vem väljer ut vem som är tillräckligt känd?
Det känns även som om man blir ännu mer känd EFTER att man har dött. Vi tänker självklart på Michael Jackson (R.I.P.)som redan före hans plötsliga bortgång var superkändis (men även lite mobbad och hatad) och NU oändligt superkänd och otroligt ofattbart populär! Till och med min man som inte tidigare varit hans största fan, har nu laddat ner filmer från Youtube som han sitter och beundrar. Faan, vad bra han var! Vilka shower, vilken dans, vilken moonwalk!! Är han bättre nu EFTER hans död liksom, eller? Jag vet inte riktigt. Bara en fundering på varför man blir så hyllad efter döden när man borde uppskattas för det man gör på riktigt när man är i livet. Sen förstår vi (på jobbet) ju att han är tillräckligt känd för att nämnas i media. Det var nog ingen som ifrågasatte det inte. Men ändå..
Japp, bara en lien fundering.
.
söndag 28 juni 2009
Tjejligan
Det är skönt att umgås med sina vänner.
Både dem som man känner och känner igen lite sädär. Att samla ett 20-tal tjejer för en "girls night out" kan inte bli fel. Det blev det inte heller.
Vi hade en kanondag igår. Vi var ett härligt gäng tjejer, som pick-nickade spelade brännboll och utövade aerobic ute i det gröna.
Sedan fest och utgång i Malmö med mat dryck och dans.
Tänk så lite som kan göra så otroligt mycket:
Vi spelade bara lite brännboll igår och idag har jag mycket ont i armarna. Jag visste faktiskt inte att man kunde få SÅ ont av att slå en liten boll med ett rack?
Vi fick även ta del av ett friskis o svettis pass och idag har jag MYCKET ont i hela kroppen. Det är sjukt. Jag har knappt kunnat vända mig på handduken idag(när jag låg och solade vid badet) och har av den anledningen bränt mig mycket på ryggen.
Jag drack inte för mycket och har klarat mig från den värstaste bakfyllan, däremot kom jag hem lite för sent och har varit mycket trött hela dagen.
Det är en skön trött känsla. Vi förenade i verklighetens namn nytta med nöje och jag tackar för ett toppeninitiativ! Det är härligt att umgås med så många av sina gamla och nyfunna vänner.
.
Både dem som man känner och känner igen lite sädär. Att samla ett 20-tal tjejer för en "girls night out" kan inte bli fel. Det blev det inte heller.
Vi hade en kanondag igår. Vi var ett härligt gäng tjejer, som pick-nickade spelade brännboll och utövade aerobic ute i det gröna.
Sedan fest och utgång i Malmö med mat dryck och dans.
Tänk så lite som kan göra så otroligt mycket:
Vi spelade bara lite brännboll igår och idag har jag mycket ont i armarna. Jag visste faktiskt inte att man kunde få SÅ ont av att slå en liten boll med ett rack?
Vi fick även ta del av ett friskis o svettis pass och idag har jag MYCKET ont i hela kroppen. Det är sjukt. Jag har knappt kunnat vända mig på handduken idag(när jag låg och solade vid badet) och har av den anledningen bränt mig mycket på ryggen.
Jag drack inte för mycket och har klarat mig från den värstaste bakfyllan, däremot kom jag hem lite för sent och har varit mycket trött hela dagen.
Det är en skön trött känsla. Vi förenade i verklighetens namn nytta med nöje och jag tackar för ett toppeninitiativ! Det är härligt att umgås med så många av sina gamla och nyfunna vänner.
.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)