Jag lever ett ganska enkelt liv. Jag gör det bara lite onödigt komplicerat ibland.
Som när jag gör av med mina nycklar.
Eller stänger av min mobil som jag inte kommer ihåg koden till.
För ett antal veckor sedan upphörde mitt sim-kort till mobilen att fungera. Jag fick då ta mig in till stan en lördagsmorgon för att lösa ut ett nytt kort och en ny kod. Eftersom vi inte har någon hemtelefon är mobilen min näst intill käraste ägodel.
Den nya koden fick jag tag i och gick till McDonalds med lillkillen för att fira detta. Det var här jag äntligen skrapade fram och knappade in den magiska koden till mobilen. MEN - dum (eller ouppmärksam - avgör själva) som jag var slängde jag den lille grå lappen med min nya kod ner i soporna ihop med den halvätna hamburgaren.
Memorerat koden hade jag liksom inte gjort, om man säger så.
Kändes inte heller lägligt att återvända till 3-butiken efter 15 minuter och be om ytterligare ett sim-kort.
Detta har då gjort att jag inte har kunnat stänga av mobilen på många veckor.
Därför har jag sedan dess fått tänka: "stäng inte av mobilen - du måste ladda mobilen så den inte stängs av".
Som ett mantra jag har upprepat för mig själv för att må bättre. Detta har fungerat bra. Fram tills idag.
Jag skulle bara trycka på ljudlösknappen - och som en blixt från en klar himmel, släcktes displayen.
Satan.
Hur ska jag nu komma upp i morgon bitti?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar