Kärlek

Liggandes raklång med huvudet vilande i knät på mannen i mitt liv.
En bok i handen. Ett glas rött finns på bordet bredvid mig. 
Avkoppling. Lycka. Fridfullhet. 

Det är såhär det ska vara.

Blandras

Nu i skid-VM tider är det roligt. Att vara norska. Att känna sig som svensk och med danskt blod i ådrorna. Kanske mindre danskt just när det gäller skidor, men ändå liksom. 
Den där blandningen som just är en väldig mix, är däremot inte så himla komplicerad för mig. Mina känslor för respektive land är väldigt klara. Generellt. När det gäller sport. Men oerhörd svår att förstå för omvärlden. Jag kan förstå det. 

Jag håller tummarna för Norge och känner för Sverige (och Danmark när det gäller fotboll).
Mitt hjärta bankar lite extra för mitt land helt beroende av sporten. Då är det hjärtat som styr, inte medborgarskapet eller hemadressen.

Det har blivit många guld till "mig" denna veckan. 

Schizofren? Förvirrad? Oförmögen att ta beslut? Vända kappan efter vinden?

Nej, bara en äkta skandinav!

Rutor

Inramade inrutade pendlare. Står i sin egna lilla osynliga ruta på perrongen. Varje morgon. Alltid. Samma. Har koll på vem som stiger på var och vem som stiger av när. Vanor. Vanemänniskor. Rutor. Platser. Samma. Oftast. Om ingen oinramad oreguljär människa tar din plats före dig vill säga. Då uppstår total förrvirring och man får medlidande blickar från likasinnade medpendlare som förstår situationen.
Pendlare står stilla till höger i rulltrappan på stationen. Håller vänstersidan öppen för de av sina medmänniskor som har bråttom och behöver springa uppför trappan. Vänstersidan fri. Alltid.

Förmågan att känna i kroppen när det är dags att bege sig till tåget är ett tecken på att man blivit inrutad. Samt förmågan att med en snabb överblick kunna se vilka som är vanliga resenärer eller vana pendlare. Vilket är de som står i sin ruta. På perrongen. Alltid. Samma.

Jag önskar mig rutor på magen.

Udda

Singel är lika med udda. Inte udda för att singel innebär en ojämn siffra, utan för att jag tror att man genom att bära singeltiteln blir en ganska säregen individ med speciell, kräsen smak och utvecklar en väldigt v ä l d i g t udda personlighet. Fast udda är man inte för sina singelvänner utan för alla andra människor, som står utanför just singelvärlden. För i singelvärlden är alla udda faktiskt helt normala. Ju mer udd desto mer normalt.

minus + minus = plus!
Udda + udda = osingel?

Glömd

Det känns som jag är tappad.

Inte som ur en kran. Eller att jag på något sätt skulle vara ointelligent. Mer som överkörd, mörbultad och manglad.

Kanske som en sopa, som tillsammans med andra icke önskvärt avfall blir slängd.

Dumpad.

Ner i soptunnan.

Jag hann kanske inte så långt som till soptunnan utan tappades på vägen? Undrar vem det var som glömde att plocka upp mig?

Konstigt

Ibland kan man undra hur man är funtad som människa. Man vill ha det man inte får och om man lyckas få det man så ivrigt önskat blir man tveksam till om det skall behållas? Jaga, bli jagad. Fånga, släppa. Få fast, lossa greppet. Lockigt vill har rakt, vit vill ha svart. Vad är rätt? Vad vill man ha? Allt och ingenting. Kakan och kon och båset. Kan det bero på gräset som är grönare någon annanstans?

Konstigt.

Underbart!

Skön dag. Glada barn. Familjefika. Stugan. Fotboll. Bästa vänner. Solsken.

Ibland är det väldigt enkelt att tycka att livet är underbart!